I går kväll var historiens första Skolbibliotekschatt på Twitter, modererat av Victoria Lovsten som vi snart välkomnar som ny medarbetare på vår skolbibliotekscentral här i Lund. Temat var skolbibliotekariers kompetensutveckling och det blev en intressant timme tycker jag. Det som jag framförallt ska ta med mig var en idé från Malmö. Skolbibblisen Maria Schedvin berättade att de har startat ett projekt där skolbibliotekarier skuggar varandra en eftermiddag i månaden. Det tänker jag försöka mig på, vi har så väldigt väldigt många superproffsiga skolbibblisar i Lund som det kan vara kul att besöka.
Skolbibchatten kommer att återkomma på onsdagskvällar 20-21.
torsdag, november 19, 2015
Om Omänniskor
Nu har jag äntligen läst den olycksaliga recensionen på Nanna Johanssons och Kristoffer ”Kringlan” Svenssons fantasyroman Omänniskor. Boken ligger hemma på mitt nattygsbord, jag kämpar mig igenom. Men det kommer inte att bli något boktips på BokLus på den, jag skriver nämligen bara boktips på böcker som jag ur någon kvalitetsaspekt gillar. Men då jag nu äntligen läser recensionen är det två saker som framförallt slår mig. För det första att den är oväntat positiv. För det andra att de allra flesta barn- och ungdomsboksförfattare blir överlyckliga över att bli recenserade överhuvudtaget, de flesta får aldrig den lyxen. I synnerhet inte i en rikstäckande tidning. Så med tanke på det blir "Kringlans" hysteriska utspel med det obehaget det ledde till för dem han hotade och de följder det nu har fått för honom själv, ännu mer orimligt.
Hur kan en orkan i kulturvärldsvattenglaset orsakas av att en barn- och ungdomsboksförfattare fick en recension? När vi borde kulturvärldsbråka om att det barnlitterära samtalet och författare som skriver för barn ständigt får för lite uppmärksamhet?
Själv har jag inte lyssnat på själva podden där hoten uttalades, men läst om det i flera artiklar, bland annat här, där Patrik Svensson skriver om händelsen för Sydsvenskan.
Hur kan en orkan i kulturvärldsvattenglaset orsakas av att en barn- och ungdomsboksförfattare fick en recension? När vi borde kulturvärldsbråka om att det barnlitterära samtalet och författare som skriver för barn ständigt får för lite uppmärksamhet?
Själv har jag inte lyssnat på själva podden där hoten uttalades, men läst om det i flera artiklar, bland annat här, där Patrik Svensson skriver om händelsen för Sydsvenskan.
måndag, november 16, 2015
Det vardagliga
Jag har under en tid nu gått och tänkt på det dagliga arbetet i biblioteket, det som fyller våra dagar i skolbiblioteken, kontra de stora projekten som kanske får mer uppmärksamhet. Och precis då kommer kollegan Cilla Dalén med ett blogginlägg om just den saken. Och det visade sig att det var ett av flera tidigare, här är ett till läsvärt. Det fick mig att komma till skott med att formulera några tankar kring det här själv.
Varje vecka träffar jag cirka 190 elever som kommer på de schemalagda bibliotekstiderna. Dessutom kommer en hel del varje dag på oplanerade besök med eller utan sina lärare. Jag läser högt för mellan 90 och 150 elever varje vecka. Jag berättar sagor för omkring 50 barn i veckan och biblioteket lånar ut runt 230 böcker i veckan, Jag städar in drygt 200 böcker på sin plats i hyllan varje vecka för att hålla biblioteket fint och jag lägger in kring 20 nya böcker i vår katalog varje vecka. Däremellan sköter jag inköp, lektionsplanering och mediaförsörjning för skolans pedagoger. Det är inget som skulle få några rubriker i media, men det är kärnverksamheten, det som är det viktigaste.
Jämförelsevis då ett projekt som jag och mina kollegor på Norra Fäladen drog igång för snart två år sedan, en läsecirkel för pappor (läs mer här). En fantastisk idé tycker många. Vi med, det var därför vi ville prova och sökte och fick pengar från Kulturrådet för att genomför den. Pappaläsecirkeln kom med i lokalradion, fick uppmärksamhet på den nationella läskonferansen ReadMe, och hamnade i tidningen minst en gång. Sammanlagt, under de två terminer vi körde pappaläsecirkeln, nådde vi sex pappor och via dem deras samanlagt 16 barn. En pappa var lyckligtvis fembarnsfar, det drog upp statistiken något. Jag tycker siffrorna talar för sig själv.
Ändå behöver man ju projekten. För att testa nya saker. För att få omväxling och energi till det vardagliga. Detta är alltså inget inlägg mot att dra igång roliga projekt. Det är bara en fundering. Så att man inte går vilse i prioriteringar och glömmer kärnan, det som verkligen räknas i slutändan.
Varje vecka träffar jag cirka 190 elever som kommer på de schemalagda bibliotekstiderna. Dessutom kommer en hel del varje dag på oplanerade besök med eller utan sina lärare. Jag läser högt för mellan 90 och 150 elever varje vecka. Jag berättar sagor för omkring 50 barn i veckan och biblioteket lånar ut runt 230 böcker i veckan, Jag städar in drygt 200 böcker på sin plats i hyllan varje vecka för att hålla biblioteket fint och jag lägger in kring 20 nya böcker i vår katalog varje vecka. Däremellan sköter jag inköp, lektionsplanering och mediaförsörjning för skolans pedagoger. Det är inget som skulle få några rubriker i media, men det är kärnverksamheten, det som är det viktigaste.
Jämförelsevis då ett projekt som jag och mina kollegor på Norra Fäladen drog igång för snart två år sedan, en läsecirkel för pappor (läs mer här). En fantastisk idé tycker många. Vi med, det var därför vi ville prova och sökte och fick pengar från Kulturrådet för att genomför den. Pappaläsecirkeln kom med i lokalradion, fick uppmärksamhet på den nationella läskonferansen ReadMe, och hamnade i tidningen minst en gång. Sammanlagt, under de två terminer vi körde pappaläsecirkeln, nådde vi sex pappor och via dem deras samanlagt 16 barn. En pappa var lyckligtvis fembarnsfar, det drog upp statistiken något. Jag tycker siffrorna talar för sig själv.
Ändå behöver man ju projekten. För att testa nya saker. För att få omväxling och energi till det vardagliga. Detta är alltså inget inlägg mot att dra igång roliga projekt. Det är bara en fundering. Så att man inte går vilse i prioriteringar och glömmer kärnan, det som verkligen räknas i slutändan.
fredag, november 13, 2015
Bokråd på Backaskolan på elevens val
Just nu heter det egentligen inte elevens val på Backaskolan utan "Fredagsverkstad". Eleverna blir tilldelade aktivitet och alla ska få var med i alla "verkstäder" under årets gång. En av de möjliga aktiviteterna är Bokråd med mig på skolbibblan. Nu har jag en grupp med nio läshungriga treor. Vi samlas en timme på fredag eftermiddag och pratar böcker och läser. Bokrådet har alltid första tjing på de allra nyaste böckerna. Idag har vi gjort Instagramrecensioner som man kan se på Backabibblans Instakonto (klicka på symbolen till höger så kommer du dit!). Och följ oss gärna, kontot heter @backabibblan.Vi blev lite glada över att Erik Tituson nästan genast gillade vårt boktips på Mysteriet på Hester hill!
onsdag, november 11, 2015
Hand och hjärna
Bibliotekets närmsta grannar på Backaskolan är Matematikverkstan, specialpedagogiken och slöjden. Syslöjdsalen är ett rum med stor rymd och fönster ända upp i den dubbla takhöjden. Ursprungligen var salen tänkt att vara bildsal, men den funkar lika bra som textilateljé. På Backaskolan är det elever från årskurs två som har textilslöjd och hit kommer också elever från fyran och femman på Fäladsskolan, där slöjdsalarna inte helt räcker till.
På vilket sätt samarbetar då slöjdämnet och biblioteket? Ja, det kan vara många olika saker. Men just nu har vi jobbat lite med ljudböcker. Textilfröken Barbro har provat att låta eleverna lyssna på ljudböcker när de arbetar självständigt och det har funkar så bra att hon valt att utöka den verksamheten. Nu under hösten har jag köpt in ett gäng nya ljudböcker och när eventuella genomgångar är klara sätter hon på boken. Eleverna jobbar under koncentrerat lyssnande. När någon ber om hjälp eller frågar sker det viskande för att ingen vill missa berättelsen. Just nu lyssnar alla femmorna på Undret av R.J Palacio, en starkt berörande och engagerande bok.
För ett par dagar sedan blev jag inkallad i salen för att hålla eleverna sällskap en kort stund och fick då själv bevittna hur händer och hjärnor jobbade samtidigt. Eleverna var försjunkna i lyssnandet, vissa märkte ens knappt att Barbro försvann ut och jag kom in. Samtidigt var de aktiva med det arbete de hade för händer. Ett extra plus är att klassen får en gemensam berättelse att bära med sig tillsammans.
På vilket sätt samarbetar då slöjdämnet och biblioteket? Ja, det kan vara många olika saker. Men just nu har vi jobbat lite med ljudböcker. Textilfröken Barbro har provat att låta eleverna lyssna på ljudböcker när de arbetar självständigt och det har funkar så bra att hon valt att utöka den verksamheten. Nu under hösten har jag köpt in ett gäng nya ljudböcker och när eventuella genomgångar är klara sätter hon på boken. Eleverna jobbar under koncentrerat lyssnande. När någon ber om hjälp eller frågar sker det viskande för att ingen vill missa berättelsen. Just nu lyssnar alla femmorna på Undret av R.J Palacio, en starkt berörande och engagerande bok.
För ett par dagar sedan blev jag inkallad i salen för att hålla eleverna sällskap en kort stund och fick då själv bevittna hur händer och hjärnor jobbade samtidigt. Eleverna var försjunkna i lyssnandet, vissa märkte ens knappt att Barbro försvann ut och jag kom in. Samtidigt var de aktiva med det arbete de hade för händer. Ett extra plus är att klassen får en gemensam berättelse att bära med sig tillsammans.
måndag, november 09, 2015
Kultur på Backaskolan
På Backaskolan arbetar vi med olika kulturella inslag på flera olika sätt. Vi har slöjdsalar, musiksal, bildateljé, dramasal och skolbibliotek. Alla elever får tillgång till alla verkstäder och ateljéer under sin skoltid här.
Vi arbetar också med en Kulturplan som finansieras med Skapandeskolapengar från Kulturrådet. Den är gemensam för hela Norra Fäladens skolområde och garanterar en likvärdighet för eleverna. Planen tas fram av skolområdets skapandeskolagrupp med utvärderingar från elever och pedagoger som stöd. För Backaskolans del innebär planen att:
Vi arbetar också med en Kulturplan som finansieras med Skapandeskolapengar från Kulturrådet. Den är gemensam för hela Norra Fäladens skolområde och garanterar en likvärdighet för eleverna. Planen tas fram av skolområdets skapandeskolagrupp med utvärderingar från elever och pedagoger som stöd. För Backaskolans del innebär planen att:
- Förskoleklasserna får en stor musikupplevelse. Det kan vara ett besök på Malmö Symfoniorkester på Malmö Live till exempel
- Ettorna får en scenkonstupplevelse. Det innebär att de ser till exempel teater eller dans, på skolområdet eller någon annanstans. Detta för- och efterarbetas i klassen för att få en fördjupad upplevelse
- Tvåorna får en upplevelse inom bildkonst. Det kan till exempel innebära ett besök på Skissernas museum med arbete i den pedagogiska verkstaden där under ledning av deras konstpedagoger.
- Treorna gör ett fördjupat arbete kring teater. Det innebär samarbete med professionella teaterpedagoger kring en specifik utvald föreställning som eleverna också får se på ”en riktig” teater.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)