Alla elevers tillgång till skolbibliotek

Jag har ägnat några timmar av lugnet som uppstår när skolan har höstlov till att läsa Alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek -en skolpolitisk översikt av Barbro Thomas på uppdrag av Svensk biblioteksförening (2013) (länk till pdf här). Det är en liten behändig skrift som både belyser och även i viss mån problematiserar skolbiblioteksfrågan som den ser ut just nu.

Frågan om skolbiblioteken - hur alla är överens om att de är bra och viktiga, men att samtidigt så lite händer i praktiken - har följt mig sedan jag började jobba i den här branschen 2004. Att skolbiblioteken när de äntligen kom med i skollagen 2010, förringades till en materiell resurs i och med att man bara pratade om lokaler och utrustning istället för kompetens retade upp mig. Senare har jag tänkt att vi kanske inte ska vara så arga för det. Kanske är det BRA att bemanning av skolbibliotek anses på självklart att det inte ens behöver nämnas? Att skolbiblioteken inte kan vara "...en gemensam och ordnad resurs..." utan rätt bemanning? Samtidigt har jag lite svårt att förstå att det ska vara så svårt, så farligt och omöjligt att bestämma sig för ett bemanningskrav.

10 elever = en skolbibliotekarietimme. 400 elever = en heltid bibliotekarie. Och så vidare. Och personer som jobbar i skolbiblioteket av personliga skäl (som lönebidragsanställda eller omplacerade lärare) kan inte räknas in i de timmarna, för där gäller rätt kompetens för uppgiften.

Jag håller med  Thomas om att det prat om "flexibla lösningar utifrån lokala förutsättningar och behov" (s. 32ff) som nämns i propositionen (2009/10:165) och som även SKL framhåller i sin skrivelse Det obegränsade rummet  inte ifrågasätter hur elevernas behov av skolbibliotek skulle kunna vara olika? Går skolenheternas förutsättningar framför elevernas behov??

Enligt Thomas fick 35 skolor kritik av Skolinspektionen under första kvartalet 2012 för att de inte hade skolbibliotek (s. 38). Det jag skulle vilja veta är vad som hände sen. Bättrade de sig? Har de skolbibliotek nu, ett och ett halv år senare?

Thomas skriver i en kommentar att inspektionens granskningar i kombination med KB's statistikuppdrag kan bli en metod för att konkretisera vad som är ett skolbiblioteket (s. 40) och att också KB efterlyser ett förtydligande i vad som är skolbibliotekets uppgifter. Hon skriver också att "Ett skolbibliotek skiljer sig inte på något avgörande sätt från vad som generellt kan betraktas som ett bibliotek. Vad som är särskiljande är målgruppen. En sammanfattande beskrivning skulle kunna vara... ett forskningsbibliotek för grund- och gymnasieskolans åldersgrupper" (s. 59) (min fetning).

Backabiblioteket i lovdvala

Slutligen efterlyser Thomas mer utvärdering av skolbibliotekets roll i undervisningen och för läsandet. De studier som vi ofta lutar oss mot är ofta från USA och deras relevans på svenska förhållanden kan ifrågasättas. I min förra blogpost efterlyste jag forskning på var (när? om?) pojkar förvandlas från de nyfikna glada förhoppningsfulla små läsare jag möter i min praktik till de drasuter som ligger dubbelvikta över böckerna i Molloys forskning (När pojkar läser och skriver 2007). Nu efterlyser jag någon som vill sätta tänderna i mina elever: De som nu till våren lämnar Fäladsgården började -om jag räknar rätt- förskoleklass på Backa samtidigt som jag började där som skolbibliotekarie. Man kan ganska väl följa vilka insatser de fått via sitt skolbibliotek genom åren och sedan kanske jämföra dem med elever från exempelvis Fågelskolan, den enda kommunala högstadieskolan i Lund som systematiskt negligerat behovet av fackutbildad skolbibliotekarie. Eller elever från Lunds Montesorigrundskola - en av våra friskolor som i likhet med andra friskolor inte är bäst i klassen på just skolbibliotek.

I övrigt rekommenderar jag alla rektorer att läsa Svensk biblioteksförenings skrift. Den borde vara obligatorisk läsning på rektorsprogrammen.

Unga läsare i Norden

Jag har de två senaste dagarna lyckats snika mig in på en konferens som Kulturrådet anordnade här i Lund. Eftersom jag fick veta att den skulle äga rum med väldigt kort varsel kunde jag inte frigöra mig från några åtaganden på skolan och var därför inte med på hela programmet utan bara delar, vilket var synd, för det var en väldigt intressant program. Vem som var den direkta målgruppen för tillställningen vet jag inte heller, men det var mycket högskole- och universitetsfolk där, men även folk från förlag och teatergrupper kände jag igen i auditoriet. Som för övrigt var långt ifrån fullt. Så lite tråkigt att Kulturrådet inte bjöd in fler vetgiriga bibliotekarier och lärare när man nu hade ett så fint (och gratis!) program.

I min bransch är det ofta så att man lyssna på föredrag av sådana som jag själv. Det vill säga praktiker som gör olika bra saker och berättar om dem för likasinnade. Det är sällan man får höra föredrag som är lyfta till en högre nivå, där saker och ting problematiseras på ett vetenskapligt sätt. Därför är det väldigt uppfriskande och intressant när man får vara med om det. Det kan så klart bli världsfrånvänt och träigt men det kan också bli alldeles alldeles underbart. Som när Gunilla Molloy (vilken underbar talare!) berättar om sin forskning på läsovilliga pojkar. Även danska Dorthe Bleses som talade  om Bogstart - erfarenheter och forskning  var mycket intressant att lyssna på (visst borde vi ha det i Sverige också!) liksom Ann Steiner från Lunds universitet som talade om Litterär/Medial kompetens och bland annat diskuterade mediets betydelse för läsningen. Hon menade att inget media (bok - läsplatta - telefon och så vidare) behöver vara bättre än det andra, men det är skillnad. Boken är inte det primära mediet för femtonåringen idag. Och frågan är: ska det oroa oss? Ungas läsning är i förändring. Många typer av skärmar lämpar sig sämre för läsning av långa texter. Det ämnet berördes också av Thomas Götselius från Stockholm universitet. Jag hörde bara slutet av hans föreläsningen, men en av hans slutteser var att litteraturen omskapar sig själv med teknikutvecklingen och kommer därför att överleva. Men även hjärnan anpassar sig efter hur vi läser och därför kan det bli så att ju mer vi är online i vår läsning, ju mer vi distraheras, ju svårare kommer vi att få för så kallad deep reading.

Kille som lånat många böcker

Men min allra mest inspirerade fundering och undran efter det jag lyssnat på i två dagar tänkte jag nu försöka sammanfatta här. Det har att göra med Molloys studier av dessa pojkar som "ryser" när de ser en bok, som nästa äcklat vänder sig från det som de upplever som tjejigt och hotar deras mansbivande. Det är ju något som vi inte ser alls här på vår skola, där vi jobbar med elever från förskoleklass till trean. Här upplever vi fortfarande den rena glädjen och entusiasmen visavi läsningen. Klart att vissa elever har det svårt, en del tycker det är jobbigt. Men de ger snarare uttryck för det i att dölja det genom att låna tjocka böcker - eftersom att läsa tjocka böcker är högstatus - än genom att dissa läsningen som aktivitet. Om jag skulle skriva något om skillnaden i pojkars och flickors approach till läsningen i f-klass och ettan, och då är det en ren och helt ovetenskaplig generalisering som inte grundar sig på något annat än min egen praktik, så är det att pojkar i större utsträckning än flickor har en orealistisk eller kanske gränslös inställning till sin egen läsförmåga. Det är oändligt många fler pojkar i de åldrarna som stolt troppar hemåt med Harry Potter och Fenixordern (den femte och allra tjockaste av böckerna), trots att de aldrig kommer att kunna läsa den. Flickorna väljer i högre utsträckning böcker som är på en läsnivå de faktiskt klarar av och segar sig sedan långsamt uppåt. Jag är mycket nyfiken på var skiftet kommer. Var eller när blir den entusiastiska låg- och mellanstadieläsaren den där högstadiepojken som ligger utfläkt över bänken och sover i sin bok? Blir de det i mindre utsträckning om de fått god lässkjuts från skolan hela vägen från f-klassen som våra elever fått (ja, faktiskt ända från förskolan, för här på Norra Fäladen jobbar vi ju med läsombud på förskolorna sedan flera år)? Det hade någon gärna fått forska lite på tycker jag.

Jag är medveten om att på den del av Norra Fäladen där Backaskolan ligger, finns de kanske lite fler läsande pappaförebilder än i riket i stort, kanske spelar det in i hur våra elever känner inför läsningen. I alla fall är det både skrämmande och intressant att effekten av att läsa med sina barn enligt Dorthe Bleses är störst innan fyra års ålder. Och det förstärker en av Molloys teser, nämligen att pojkars ovilja till läsning inte främst är ett skolproblem. Det är något man måste jobba med långt innan skolstarten  och i hemmet och samhället i stort med skapandet av läsande förebilder.

Nu önskar jag en god helg och ett härligt höstlov! Väl mött efter lovet och studiedagen som är direkt efter, 4/11.

Sjukt kul, sjukt slut!

Har precis skickat ut den sista klassen ur bibblan, där de varit och hurrat och skålat för sitt skolbibliotek. Jag har försett alla elever med bubbel, hållit ett högtidligt tal och utbringat ett trefaldigt leve. Sedan har jag frågat om vi ska sjunga något. Många föreslog "Happy Birthday", men vi har också sjungit "Vi gratulerar", Jag må hen leva" (valet av pronomen var elevernas eget) och "Backasången". En klass hade komponerat en alldeles egen hyllningsvisa till skolbiblioteket och till och med gjort ett supersnyggt grattiskort.

Två klass fick inte ihop dagens schema, men tolv klasser har varit i skolbiblioteket idag. Vilken festdag i skolbibblan!

Uppryckning, Internationella skolbiblioteksdagen i antågande!

Det har blivit lite tyst här på bloggen ett tag. Det beror dels på att jag gått och värpt på ett superanalyserande och intelligent blogginlägg om bokmässan som inte hunnit bli skrivet och dels på händelser här på skolan som kommit före allt. Men nu är det dags för en uppryckning; nästa vecka är det Internationella skolbiblioteksdagen och vi har ett riktigt fint program på fång. Det här kommer vi att göra i nästa vecka:

Internationella skolbiblioteksdagen infaller tisdagen 22 oktober. Då kan alla klasser besöka biblioteket för att skåla i bubbel och hurra för sitt bibliotek. Lista finns i personalrummet där man kan skriva upp sig så att inte
alla kommer samtidigt.
Följande aktiviteter riktar sig till de olika årskurserna, de kan man göra när man vill under veckan, så behöver man inte känna sig pressad att klämma in det just på tisdagen:


•         För f-klassen: tipspromenad med frågor om kända barnbokskaraktärer (tänkte mig att göra den bildbaserad, så att de ska klara den själva).
•         För ettorna: Designa en musmatta som påminner om skolbibliotek, böcker och läsning. Bästa förslaget trycks och skickas som gåva till förvaltningschefen, så att han varje dag ska påminnas om att alla elever har rätt till skolbibliotek.
•         För tvåorna: Skriv en lista med de fem viktigaste böckerna att läsa (kanske i mindre grupper så att de får diskutera sina förslag?), dessa hängs sedan upp i biblioteket.
•         För treorna: spökhistorieskrivartävling, skriv en spökhistoria, de bästa trycks i en ”Backas spökantologi” (det är ju också Halloween i antågande). För de som inte alls vill skriva finns möjligheten att illustrara någon annans berättelse.