Unga läsare i Norden

Jag har de två senaste dagarna lyckats snika mig in på en konferens som Kulturrådet anordnade här i Lund. Eftersom jag fick veta att den skulle äga rum med väldigt kort varsel kunde jag inte frigöra mig från några åtaganden på skolan och var därför inte med på hela programmet utan bara delar, vilket var synd, för det var en väldigt intressant program. Vem som var den direkta målgruppen för tillställningen vet jag inte heller, men det var mycket högskole- och universitetsfolk där, men även folk från förlag och teatergrupper kände jag igen i auditoriet. Som för övrigt var långt ifrån fullt. Så lite tråkigt att Kulturrådet inte bjöd in fler vetgiriga bibliotekarier och lärare när man nu hade ett så fint (och gratis!) program.

I min bransch är det ofta så att man lyssna på föredrag av sådana som jag själv. Det vill säga praktiker som gör olika bra saker och berättar om dem för likasinnade. Det är sällan man får höra föredrag som är lyfta till en högre nivå, där saker och ting problematiseras på ett vetenskapligt sätt. Därför är det väldigt uppfriskande och intressant när man får vara med om det. Det kan så klart bli världsfrånvänt och träigt men det kan också bli alldeles alldeles underbart. Som när Gunilla Molloy (vilken underbar talare!) berättar om sin forskning på läsovilliga pojkar. Även danska Dorthe Bleses som talade  om Bogstart - erfarenheter och forskning  var mycket intressant att lyssna på (visst borde vi ha det i Sverige också!) liksom Ann Steiner från Lunds universitet som talade om Litterär/Medial kompetens och bland annat diskuterade mediets betydelse för läsningen. Hon menade att inget media (bok - läsplatta - telefon och så vidare) behöver vara bättre än det andra, men det är skillnad. Boken är inte det primära mediet för femtonåringen idag. Och frågan är: ska det oroa oss? Ungas läsning är i förändring. Många typer av skärmar lämpar sig sämre för läsning av långa texter. Det ämnet berördes också av Thomas Götselius från Stockholm universitet. Jag hörde bara slutet av hans föreläsningen, men en av hans slutteser var att litteraturen omskapar sig själv med teknikutvecklingen och kommer därför att överleva. Men även hjärnan anpassar sig efter hur vi läser och därför kan det bli så att ju mer vi är online i vår läsning, ju mer vi distraheras, ju svårare kommer vi att få för så kallad deep reading.

Kille som lånat många böcker

Men min allra mest inspirerade fundering och undran efter det jag lyssnat på i två dagar tänkte jag nu försöka sammanfatta här. Det har att göra med Molloys studier av dessa pojkar som "ryser" när de ser en bok, som nästa äcklat vänder sig från det som de upplever som tjejigt och hotar deras mansbivande. Det är ju något som vi inte ser alls här på vår skola, där vi jobbar med elever från förskoleklass till trean. Här upplever vi fortfarande den rena glädjen och entusiasmen visavi läsningen. Klart att vissa elever har det svårt, en del tycker det är jobbigt. Men de ger snarare uttryck för det i att dölja det genom att låna tjocka böcker - eftersom att läsa tjocka böcker är högstatus - än genom att dissa läsningen som aktivitet. Om jag skulle skriva något om skillnaden i pojkars och flickors approach till läsningen i f-klass och ettan, och då är det en ren och helt ovetenskaplig generalisering som inte grundar sig på något annat än min egen praktik, så är det att pojkar i större utsträckning än flickor har en orealistisk eller kanske gränslös inställning till sin egen läsförmåga. Det är oändligt många fler pojkar i de åldrarna som stolt troppar hemåt med Harry Potter och Fenixordern (den femte och allra tjockaste av böckerna), trots att de aldrig kommer att kunna läsa den. Flickorna väljer i högre utsträckning böcker som är på en läsnivå de faktiskt klarar av och segar sig sedan långsamt uppåt. Jag är mycket nyfiken på var skiftet kommer. Var eller när blir den entusiastiska låg- och mellanstadieläsaren den där högstadiepojken som ligger utfläkt över bänken och sover i sin bok? Blir de det i mindre utsträckning om de fått god lässkjuts från skolan hela vägen från f-klassen som våra elever fått (ja, faktiskt ända från förskolan, för här på Norra Fäladen jobbar vi ju med läsombud på förskolorna sedan flera år)? Det hade någon gärna fått forska lite på tycker jag.

Jag är medveten om att på den del av Norra Fäladen där Backaskolan ligger, finns de kanske lite fler läsande pappaförebilder än i riket i stort, kanske spelar det in i hur våra elever känner inför läsningen. I alla fall är det både skrämmande och intressant att effekten av att läsa med sina barn enligt Dorthe Bleses är störst innan fyra års ålder. Och det förstärker en av Molloys teser, nämligen att pojkars ovilja till läsning inte främst är ett skolproblem. Det är något man måste jobba med långt innan skolstarten  och i hemmet och samhället i stort med skapandet av läsande förebilder.

Nu önskar jag en god helg och ett härligt höstlov! Väl mött efter lovet och studiedagen som är direkt efter, 4/11.