Bokprat, Zoltan, Bolonga, ALMA och lite annat ditt och datt!

I förra veckan höll jag terminens andra bokprat för lärare och andra pedagoger på Backa. Det var ett gäng nya böcker som kom upp. Det som är väldigt påtagligt just nu är mängden bokserier som svämmar över marknaden just nu. Det verkar som att alla förlag samfälligt bestämt att de bara ger ut böcker som är delar i serier. De har blivit så många att det till och med för mig, som lever dygnet runt i Hcf- och Hcg-världen, har väldigt svårt att hålla koll på alla.

På vissa sätt är det bra. Det finns ju en läsfrämjande faktor i det där med serier: barnen kan lättare ta till sig en bok där de känner till karaktärerna och har en förförståelse, barnen kan bli sporrade att läsa fler böcker eftersom de vill följa serien, de kan också bli sporrade av den naturliga samlariver som de flesta barn har. Men samtidigt är det ju lite tröttsamt med trender som tar över och blir den allenarådande sanningen.

En bok som kommit ut med första delen i en tänkt serie är Per Östergaards och Kim Dalsgaards Farfar berättar om Zoltan. Den är utgiven på Hegas förlag som är ett förlag specialiserat på lättlästa böcker. Den orsakade en hel del synpunkter och diskussion under mitt bokprat. För att förstå vad det hela handlar om, titta här för att provläsa Farfar berättar om Zoltan. Hegas beskriver boken som "Blodig humor i sann Monte Pyton-anda". Och blod- och äcklehumor är precis vad det är. Om det nu är humor? Jag vet inte, det är inte riktigt min humor i alla fall. De barn (i tolv-trettonårsåldern, alltså äldre än målgruppen) som jag testat den på hittills har tyckt att det varit lite tramsigt, men alls inget att förfasa sig över. Förfasat sig är dock precis vad vissa vuxna (inklusiga jag själv till en viss mån) gör. För är det kul med våld? Är underhållningsvåls något som vi ska stå för, och erbjuda, i skolan? Och ska barnen lockas att läsa till vilket pris som helst? Svaret var klart och tydligt nej från en del av min publik i torsdags. De hävdade att de har elever som redan är ohälsosamt fixerade vid våldsskilldringar och den typen av bok som Zoltan är är direkt skadliga för de barnen.

Personligen är jag helt kluven. Jag tycker som sagt inte att det är särskilt roligt och dessutom lite larvigt och osmakligt (jag är ingen stor Monte Pyton fan heller). Samtidigt är det ju inte min personliga smak som ska styra utbudet i skolbiblioteket. Lidbeck/Adbåges Kan man..? som kom ut på Bonnier Carlsen 2004 bygger på samma typ av humor, och den tyckte jag var förtjusande. Varför? Är det för att den är gjord med större finess? Större verkshöjd? Eller är det bara att den passar min smak bättre?

Det vore väldigt intressant med föräldrakommentarer på det här. Jag hade, om jag var lärare, tvekat länge innan jag skickaden hem Zoltan som läsläxa till mina elever. Samtidigt vet jag ungar som kommer att kasta sig över den så snart den kommer ut i bibblan.

Just nu pågår den stora barnboksmässan i Bologna. Vår Läsambassadör Johan Unenge är där och har fått tillfälle att frottera sig med Läsambassadörer från andra länder, läs mer om det här! En av de stora tilldragelserna under Bolognaveckan är tillkännagivandet av ALMA-pristagaren. Detta skedde i går och vinnaren är Isol från Argentina.. Läs mer på ALMAs hemsida eller på Isols egen fina hemsida. En extra rolig sak för oss här i Lund med att just Isol vann, är att hon redan är bokad till Litteralund som går av stapeln i april och själv har jag biljett till hennes semenarium. Litteralunds träffsäkerhet när det gäller ALMA-pristagare är nästan så pass fingertoppskänslig att man anar insiderugglor i almamossen. Men bara nästan.

I går sändes P1's "Nya Vågen" delvis från Bologna och temat på den första diskussionen är nedgången at läsning och konsekvenser och åtgärden, intressant samtal tycker jag, lyssna gärna!

Nu är det påsklov på skolan och skolbiblioteket håller också stängt. Nästa vecka blir det nya tag med en ny saga för ettorna och bokprat med tvåorna. Och så ska de sista eftersläntrarna bli färdiga med Bokjuryröstningen. Vi hörs då!