Skyltar lite på Lovisabibblan

Satte igår upp de här skyltarna i biblioteket på Lovisa:

Genast uppstod diskussioner och frågor bland eleverna. "Vad menar hon med det?" "Vad är fördomar?" "Är det är det dåligt att vara beroende av läsning?" "Vad är oåterkalleligt?"

"Det är lite på skämt också" förklarade jag. Och så fick jag förklara vad en fördom är och att läsning kan vara som att äta chips: när man väl har börjat är det svårt att sluta. Och så fick jag prata om hjärnans utveckling,  det är ju kul.

Augustnomineringarna är här!!

Läs mer  här!

Extra kul är att en av de nominerade är Lundaförfattaren Mårten Melin. Heja, heja!!!

I skolbiblioteken just nu!

Just nu händer det som vanligt an massa i skolbiblioteken. Så mycket att det är svårt att hinna skriva om det. Men jag ska göra ett försök!

Förra veckan fortsatte jag att läsa dilemmasagor för treorna. Vi kommer nu att i en period varva dilemmasagor och boktips. Idag är det utdelning av Barnbokskatalogen till alla treorna, något som resulterar i ett hejdlöst pysslande och reserverande av olika böcker som de hittar i katalogen och genast blir sugna på att läsa.

Förra veckan hann jag också att vara i en femma och prata infosök. Det är 5a som påbörjat sitt Europatema och behövde få veta lite mer om Luska, Ne.se, Landguiden, att använda bilder från nätet och lite annat.

Ettorna är på lite olika ställen i planeringen. Några håller på att göra bokmärken. Några ska redan få tillbaka sina bokmärken. Då får de samtidigt höra sin första saga ur Sagoskrinet, Sagan om bocken i ärtåkern blir det.

Med tvåorna pratar jag just nu om "Hur funkar en faktabok". Som exempel har jag Jonas Leksells Så blir du proffsig, vilket resulterar i en herrans lång reservationslista på den, trots att jag har den i fyra exemplar.

I övrigt förbereder vi skolbibliotekarier på Norra Fäladen oss för medverkan vid två skolbibliotekskonferenser, en i Örebro nu i veckan (dit skolbibblisarna på Svenshög/Ladugårdsmarken och Fäladsgården åker) och en i Stockholm i slutet på november (dit jag åker med Lotta på Fäladsgården).

Dessutom kommer jag att delta i ett panelsamtal med Läsambassadören Johan Unenga som skolbibliotek Syd anordnar i samarbete med ABM. Kom gärna och lyssna, det kan bli spännande!

Ett till inlägg om Bok&Bibliotek

Jag såg ett inslag på TV i veckan om att hjärnan växer när man lär sig ett språk snabbt - läs mer här. Det leder mig osökt tillbaka till flera av seminarierna på mässan som handlade om läsning och även de som handlade om kreativitet i skolan. Martin Ingvar har visat i sin forskning att man inte utvecklar sin hjärna fullt ut om man inte blir en läsare  När man lär sig läsa - knäcker koden - händer inte så mycket, det är när man övar färdigheten läsning och blir en god läsare som det märks skillnad.

Det där med språk och läsning verkar ha stor betydelse för utvecklingen av vår hjärnkapacitet  Det är egentligen otroligt att förärar vågar chansa. De (vi - jag är också förälder) ger barnen nyttig mat och ser till att de rör på sig, men missar man lästräningen har man missat att utveckla det viktigaste barnet har: hjärnan.

Ett par seminarier på mässan handlade om kreativitet på olika sätt. Ett var med Johan Althoff. Där menade han, att när man tänker på att göra en sak, händer samma sak i hjärnan som när man faktiskt gör det. Tänk att du smeker en mjuk hästmule. Och för din hjärna är det samma sak som att du nu faktiskt gjort det. Ett annat seminarium om kreativitet i skolan var med bland andra Martin Widmak och Louise Hoffsten. Widmark hade nyligen varit i Kina och noterat att det verkade som att man där ville släppa in kreativiteten i skolan. ”En demokratibubblare” sa Widmark. När folkskolan kom frigjorde man ett hela svenska folkets kreativitet i det att alla fick lära sig läsa och skriva. Alla fick vara med. I kölvattnet kom fyrar, blixtlås och en massa andra uppfinningar.

Jag tänker att kreativiteten alltid sätter saker och sting på spel: Allt från ett ”stökigt” klassrum, barn som säger emot och tänker själva växer upp till regimkritiker. Men att den trots det alltid är en god kraft, en samhällsutvecklare och en möjlighet att skapa hela lyckliga individer som ser meningen med sina liv.

Nu åter till vår fantastiska hjärna: När jag läser en bok ser och känner jag saker som någon annan hittat på. Eftersom det är min hjärna som läser boken, vävs bokens innehåll in i en matta av mina personliga erfarenheter. Det är därför som läsningen är den allra mest personliga av alla berättelseformer, eftersom man väver in sina egna minnen och erfarenheter i berättelsen. Varje bok du läser är både någon annans och din egen berättelse. Och om det som Althoff sa, att samma saker händer i hjärnan som när jag gör något på riktigt - är det ju helt fantastiskt. Då är ju allt som man hör om läsningen  som "en inre resa" väldigt konkret sant. Snacka om hjärngympa!!!

Försök till bokmässesummering...

Nu är årets stora firmafest/fortbildningskaos förbi och som vanlig infinner sig behovet av att summera det hala lite för sig själv. Jag gick på tio seminarier på torsdagen. På fredagen slappade jag lite och gick bara på åtta. Mellan seminarierna försöker man hinna se alla intressanta montrar, prata med kollegor från när och fjärran, mingla och knyta kontakter. Och stå i toakö. Matsäck och bekväma skor är ett måste. Efter en sådan dyvling är man så full i huvudet att det känns helt tomt. Vad har jag egentligen varit med om, frågar man sig uppgivet?

Då är det bra att titta tillbaka på sina anteckningar och konstatera, att det är faktiskt en hel del. Och vissa teman kommer tillbaka på flera ställen, så att man kan göra intressanta kopplingar  Vilka de temana blir är säkert olika för alla och beroende på vilka seminarier man valt att gå på, men för mig är årets teman: läsning, kreativitet, hjärnan och fördomar.

Läsning är kanske inget otippat tema på en bokmässa, men eftersom den stora Litteraturutredningen kom på torsdagsmorgonen, så bubblande det faktiskt extra mycket kring hur svenskarnas läsvanor ser ut, den sjunkande läskunnigheten och vad man ska göra för att öka barns lust att läsa. Exempelvis var jag på ett seminarium med Martin Ingvar och Martin Widmark. I Litteraturutredningen framkommer att böcker är billigare än någonsin och de som läser läser mer, men de flesta läser mindre. Och allra minst läser pojkarna. "Martin och Martin är arga på det" sa Martin Ingvar.  Men Widmark presenterade sin lösning på problemet.  Han menade att läsning av skönlitteratur faller mellan stolarna (hemmet o skola) och föreslår därför läsning 30 min om dan (på primetime - inte när man väntar på att alla ska komma in från rasten eller när man är färdig med något annat) i skolan på låg- och mellanstadiet. Idag har det vi kallade för "Bokslukarålderna" nästan försvunnit, eftersom man inte inte kommer in i den om man inte har den automaticitet som behövs för att få det där underbara flowet i läsningen. För att bli en god läsare behöver man läsa 3,5-4 km. Widmark hade mätt en Lassemajabok, och den är cirka 100 meter läsning. Därför föreslog Widmark också att alla barnboksförlag ska märka upp sina böcker i läsmeter, för att spela på de flesta barns intresse för att tävla i allt möjligt. Ett annat problem är att det saknas läsande förebilder: "Läsning är inte längre en statussport hos män" sa Ingvar, vilket är ett stort problem. Om vi misslyckas med att få våra barn att läsa: "skjuter vi oss i foten och vi har snart slut på fötter att skjuta oss i" menade han också.

På ett annat seminarium och läsning och läslust med Johanna Lidbäck, Martin Widmark, Karna Nyström och Karin Wirsén hävdade Widmark att han inte alls kände igen sig i den dystra bilden av barns läsning som Litteraturutredningen ger. Och Karna Nyström höll med: om man ger barnen en chans att bli intresserade av läsning så är det inte alls svårt. Jag håller också med om det. Men Nyström föreslog ändå en del enkla åtgärder: Lästid till alla lärare så att de kan vara läsande förebilder, bokprat som tar bort snubbeltrådarna på väg in i litteraturen, tid att läsa i skolan, att eleverna får hjälp med att välja bra böcker, att det finns bra skolbibliotek.

Nå, detta är allt jag hinner skriva just nu. Jag får återkomma till kreativiteten, hjärnan och fördomarna senare!