I dag var en dag som vi alla hade sett mycket fram emot, för i dag skulle vi få besöka förskolor under den pedagogiska tiden, det vill säga när barnen är i full fart med sitt arbete. Jag var med en grupp som skulle besöka förskolan Balducci. Förskolan är byggd -92 som en sammanslagning av två äldre förskolor. Den är döpt efter Ernesto Balducci, präst och god vän till Loris Malaguzzi. Arkitekturen är ett samarbete med pedagoger och föräldrar. Piazzan är ovanligt stor. Den fungerar för mötesplats för barn i olika åldrar och familjer. Den används också till möten och fester. Balducci är byggd i två plan. Takvåningen är för olika aktiviteter men också vila, barnen sover ca två timmar, mellan ett och tre. Det finns miniateljé på varje avdelning och en gemensam ateljé, som är en ljudateljé som ska vara till för hela staden. . På förskolan går cirka 100 barn på 4 avd.
Alla studebesöken är organiserade så att det förs är en kort presentation av skolan, sedan får vi vandra runt själva, sedan avskutas det hala med att vi bjuds på dricka och tilltugg och en frågestund. Tiden är väl tilltagen, men hinner ta det lugnt och titta noga.
Under rundvandringen fortsätter min skolbiblioteksspaning. Varje avdelning på förskolan har en läshörna, med en hylla med frontexponerade böcker. På de flesta avdelningarna står bilderböcker och facklitteratur för sig. På fyraåringars avdelning sitter några barn och ritar kring ett bord. De har en bok on universum framme på ett stativ och en på bordet som de bläddrar och tittar i medan de tecknar. Böckerna här är i mycket bättre skick än böckerna på Picasso som vi besökte igår, även om det inte är några imponerande samlingar med svenska mått mätt.
Under frågestunden efteråt kommer en fråga om hur de jobbar med läs- och skrivutveckling, som besvarades ungefär så här: Förskolan har inga som helst förpliktelser att lära ut att skriva, läsa och räkna. Men det är spännande för barnen att få utforska dessa områden och de gör det på egen hand, så pedagogerna följer dem. De erbjuder barnen sammanhang där de möter både bokstäver och siffror. Barnen har ett eget driv till kommunikation och det uppmuntras. Så de får utforska genom att skriva meddelanden, inbjudningar och så vidare. Bokstäverna blir en lek.
Jag frågade också lite om boksamlingarna på avdelningarna. Det är samlingar som byggts upp under åren, därför har de ett bra bibliotek, menade de. De vill erbjuda ett spektra av olika typer av litteratur att välja på, där liksom när det gäller andra material, söker man variation. Man har också facklitteratur som kanske inte är barnböcker, konstböcker exempelvis, men man tror på barnens förmåga att ta in komplicerade saker. Familjer och utländska delegationer skänker böcker, men de inköp som görs sköts i samråd med de som arbetar i huset. I personalrummet där vi samlas finns också ett par bokhyllor med vad jag uppfattar som ett personal/lärarbibliotek.
Alla studebesöken är organiserade så att det förs är en kort presentation av skolan, sedan får vi vandra runt själva, sedan avskutas det hala med att vi bjuds på dricka och tilltugg och en frågestund. Tiden är väl tilltagen, men hinner ta det lugnt och titta noga.
Under rundvandringen fortsätter min skolbiblioteksspaning. Varje avdelning på förskolan har en läshörna, med en hylla med frontexponerade böcker. På de flesta avdelningarna står bilderböcker och facklitteratur för sig. På fyraåringars avdelning sitter några barn och ritar kring ett bord. De har en bok on universum framme på ett stativ och en på bordet som de bläddrar och tittar i medan de tecknar. Böckerna här är i mycket bättre skick än böckerna på Picasso som vi besökte igår, även om det inte är några imponerande samlingar med svenska mått mätt.
Under frågestunden efteråt kommer en fråga om hur de jobbar med läs- och skrivutveckling, som besvarades ungefär så här: Förskolan har inga som helst förpliktelser att lära ut att skriva, läsa och räkna. Men det är spännande för barnen att få utforska dessa områden och de gör det på egen hand, så pedagogerna följer dem. De erbjuder barnen sammanhang där de möter både bokstäver och siffror. Barnen har ett eget driv till kommunikation och det uppmuntras. Så de får utforska genom att skriva meddelanden, inbjudningar och så vidare. Bokstäverna blir en lek.
Jag frågade också lite om boksamlingarna på avdelningarna. Det är samlingar som byggts upp under åren, därför har de ett bra bibliotek, menade de. De vill erbjuda ett spektra av olika typer av litteratur att välja på, där liksom när det gäller andra material, söker man variation. Man har också facklitteratur som kanske inte är barnböcker, konstböcker exempelvis, men man tror på barnens förmåga att ta in komplicerade saker. Familjer och utländska delegationer skänker böcker, men de inköp som görs sköts i samråd med de som arbetar i huset. I personalrummet där vi samlas finns också ett par bokhyllor med vad jag uppfattar som ett personal/lärarbibliotek.
2 kommentarer:
Jag väntar på fortsättningen! Här hemma utforskar jag informationssökningens olika sidor. Det kan variera mellan riktigt lyckat till "nej nu går jag hem och drar något gammalt över mig!" Informationssökning med åk 6 är alltid en utmaning. Hälften hade ingen fungerande inloggning men till slut blev det ganska lyckat ändå.
Hejhej
det är fint att veta att du följer mins strövtåg i Reggio Emilia. Vad gäller informationssökningsundervisningen är det bara att ta nya tag varje gång och se varje tullfälle som ett lärandetillfälle, inte minst för sig sig själv. Som du säger, en utmaning varje gång!
Skicka en kommentar