torsdag, september 30, 2010

Nu är Pokalen utdelad!!


I tisdags delades den äntligen ut: Sommarboksutmaningspokalen! Det var en lycklig och stolt klass 2a som kammade hem den, efter att ha fått ihop hela 20 prisböcker i Sommarboken. Nu står den i deras klassrum och glänser. Bästa kommentaren efteråt var från en elev: Den[pokalen] gör att vi arbetar bättre i klassrummet. Nu kommer snart 2c´s foto upp i guldramen på båda biblioteken. Ovan ser ni en del av de glada ch stolta vinnarna!

Hela vinnarlistan ser ut så här:


1:a plats 2a

2.a plats 4c

3:e plats 5b

4:e plats 4b

5:e plats 3b

6:e plats 2c

måndag, september 27, 2010

Boktips för deckarsugna!

I går kväll sträckläste jag den senaste boken i serien om Pella och hennes kompisar, tvillingarna Tyra och Siri. Det är Petter Lidbecks åttonde bok i serien. Jag tycker att "Tre tjejer" utmärker sig som en av de allra bästa barndeckarna och den nya boken håller helt klart måttet.

Pella har precis fyllt år. Nu ska hon till Danmark och bo med pappa och pappas snuskigt rika fru Bettina och lillebror Niels. Hon hoppas på ett riktigt fint födelsedagsfirande och så ska hon passa Niels alldelas själv en hel dag. Precis innan hon åker händer något olustigt. En man hittas död efter en smitningsolycka. I fickan har han en lapp med Pellas namn och moblinummer. Tvillingarna, men den ohängda Siri i spetsen, försöker spekulera i vad som ligger bakom det hela, men kommer inte fram till något bra.

I Danmark blir dock inget som Pella tänkt sig. Först verkar pappa och Bettina helt glömt bort hennes födelsedag och när sedan Pella ska trösta sig med att gå med Niels till hamnen för att köpa glass, händer det värsta: en svart skåpbil svänger upp framför dem, dörren öppnas och innan Pella vet ordet av sliter två män åt sig Niels med glass, sulky och allt och hivar in honom i skåpbilen. Och trots ett galet heroiskt räddningsförsök från Pellas sida, är Niels och skåpbil snart borta.

Det visar sig att det finns en koppling till mannen som hade Pellas mobilnummer i fickan. Han har kartlagt Pella för att komma åt Niels. Kidnapparna är ute efter pengar och Pella utnyttjas för att lämna över en lösensumma på fem miljoner kronor. Men mer om utvecklingen i denna rafflande historia ska absolut inte nämnas här, bara att tvillingarna så klart har ett finger med i spelet. Jämfört med tidigare böcker lämnas mindre utrymme åt Siris och Tyras gnabb och även åt Siris rap-och pruttinslag (även om de inte löms bort helt!). Titeln anspelar på ett finurligt sätt på Mankells Den femte kvinnan. På minussidan kan sägas att upplösningen kanske är lite väl banal - de slipade kidnapparna klantar till det lite overkligt mycket i slutet. Men det är en liten invändning mot en i övrigt välskriven och mycket spännande bok.

fredag, september 24, 2010

Lite om veckan som gått

Nu är det hux flux fredag igen. Terminen rusar på och trots att man ser de första vackert röda löven på skolgården, är det fortfarande lite sommarvärme i luften. Efter den här veckan har nästa alla ettorna fått stifta bekantskap med min "Aja-baja-låda". Det är en låda med alla dåliga exempel, böcker som varit med om saker som böcker inte mår bra av. Exempelvis kaffespill, bad, hundtänder och så vidare. Läs fler inlägg om "Aja-baja-lådan" här.

Treornas lektioner missade jag i måndags, men vi fortsätter ett tag till med dilemmasagorna (läs föregående inlägg här). Med tvåorna talar jag just nu och fack- respektive skönlitteratur. Förra och denna veckans lektioner har vi gått igenom hur de olika sorternas böcker står i biblioteket.

Den här veckan hade också de sista grupperna från förskoleklasserna sin första biblioteksintroduktion. De har fått lyssna på sagan om Princessan på ärten. Nästa omgång de kommer blir det i helklass och då kommer vi att läsa Pia Lindenbaums Kenta och barbisarna. Men det är nästa vecka. Och på tal om nästa vecka, så kommer vinnaren i Sommarboksutmaningen att avslöjas på tisdag i nästa vecka. Håll utkik, spänningen är olidlig!

måndag, september 20, 2010

Om det hårda cirkuslivet


I Camilla Lagerqvists förra bok Det brinner i mitt huvud (som jag inte har läst) träffar huvudpersonen en tjej vars farmor eller mormor hade varit cirkusprinsessa. Om den personens hårda uppväxtår vid en cirkus i början av 1900-talet handlar nu hennes nästa bok, Cirkusflickan. Den lär vara löst baserad på en sann historia. Så här börjar den:

"Jag var sex år när min mamma sålde mig till en cirkus. Hon fick pengar till en varm yllekappa och ett par handskar i skinn." Efter den meningen är man fast. Man vill inte sluta läsa. Man vill bara fortsätta och fortsätta att läsa om Ellen. Hur hon blir upptäckt av cirkusdirektörskan Madame Zenitha när hon ballanserar på en hal bropelare vid fisktorget, hur hennes mamma inför hot om barnavårdsnämnden lämnar bort henne, hur hon med hugg och slag tränas till kautschukbarn och lindanserska, hur hon får artistnamnet Elisaveta, hur hon gör allehanda udda bekantskaper vid cirkusen, hur hon gör succé och blir berömd. Vid sidan av berättelsen om Elsa får man läsa breven från mamman. Dessa får Elsa dock inte ta del av. Sveket från mamman känns för Elsa obegripligt och oförlåtligt. Men trots all umbäranden växer Elsa allt mer in in cirkuslivet, som blir hennes värld.

Detta är en ovanlig barnbok. Ämnet är ovanligt, historiska böcker är ganska ovanligt. Men det är riktigt riktigt bra. Vi får följa Elsa uppväxt på cirkusen från 1917 då hon är sex år, tills hon är vuxen och äntligen kan göra sina egna val i livet.

Kadefors har lyckats igen!


Huvudperson är Siri. Hon bor som enda barn med mamma och pappa som jobbar väldigt mycket. De reser också en del del i jobbet, så när kommunen sparar och stänger fritidsklubben blir det många långa och tråkiga eftermiddagar ensam i lägenheten för Siri. I samma trapp bor Linn och Leo. Linn som har en ensamstående mamma som är "bohem" (enligt sig själv) och Leo, en väldigt sprallig kille som har ganska lätt att få utbrott för än det ena, än det andra och vars föräldrar verkar ha mer fullt upp med sina tävlingshundar än med Leo och hans bror. Efter ett tag börjar Siri, Linn och Leo hänga tillsammans på eftermiddagarna. De hittar ett hemligt ställe bakom en trappa vid ett köpcentrum som de gör till sitt.

I skolan är det inte så bra. Fröken har kort stubin, ger sig på de svaga eleverna istället för att stötta dem och ger gång på gång Leo skulden för saker han inte har gjort. En dag i matsalen kulminerar det. Leo blir dramatiskt utslängd efter att ha fått skulden för att ha slängt mat i huvudet på fröken. Istället är det frökens gullgosse Nizar som är boven. Siri står inte ut med orättvisan, utan går till rektorn för att protestera. Trots protestlistor, och att Nizar till slut erkänner att det var han, får barnen ingen upprättelse, rektorn håller fröken om ryggen och sviker eleverna. Mitt i allt detta upptäcker Siri sin mamma, som skulle vara på jobbresa i Japan, promenera in i en trappuppgång på stan. Vad är det som händer? Varför sviker och ljuger alla vuxna? Ilskan växer i Siri och hennes kompisar. Det gör också törsten efter hämnd på de som inte lyssnar på dem.

Kadefors roman känns träffsäkert nutida. Man känner sig helt på barnens sida och oroar sig hela tiden för hur det ska gå för dem när mer eller mindre harmlösa bus växer till allt större aktioner.

Spökisar för mellanåldern

Jag har precis läst två utmärkta böcker för dem som gillar spökhistorier. Det är Ewa Christina Johanssons Kortets hemlighet och Ingelin Angerborns Sorgfjäril.

Kortets hemlighet är utgiven på Hegas förlag, vilket innebär att
den är lättläst. Det innebär också att den inte går att köpa hos vanliga bokhandlare, med den finns på de flesta bibliotek. Det är andra, mycket fristående delen, om Ella och hennes tvillingsyster Ida. Den första heter Tavlans hemlighet. I den här boken har
Ellas familj hyrt ett gammalt torp över sommaren. Redan i första kapitlet händer det läskiga grejer: Ella förvillar sig i en dimma. Hon går mot ljudet av kyrkklockor, stöter ihop med kyrkväggen och ser där ett blodigt handavtryck. Så skingras dimman plötsligt och handavtrycket är borta. Ella fortsätter att se och höra märkliga saker. Hon blir nyfiken på en gamal historia som utspelat sig kring kyrkan och gör
efterforskningar. Systern Ida är däremot inte intresserad alls. Hon tycker det är mer läskigt än spännande med spöken och vill hellre gå och bada.

Med Sorgfjäril tar Angerborn ännu ett steg ut ur "klant-facket" där hon varit ett tag med böckerna om vilda-Tilda på senare tid Klant och Kompani. Jag tycker att det är ett mycket lyckat steg. Här är det också en flicka som är huvudperson, Alice, som mot sin vilja flyttat till ett stort
kråkslott på landet med mamma, lillebror Emanuel och mammas man Peter. Bakom sig lämnar hon allt som hon är van vid; bästisen Sofia och framför allt Leo, som är något mer än en bästis.

Redan första dagen landar en stor fjäril på hennes hand och sitter där länge. Konstigt nog känner Alice det som om den vill henne något. Ganska snart får Alice och henne mamma också höra att det går rykten om att det spökar i deras hus, som kallas för "Spanska slottet" i folkmun, eftersom det byggdes av en man som var gift med en spansk kvinna. Alice tror inte på spöken. Men det händer allt fler mystiska saker i huset. Telefonerna krånglar, Alices klockradio hakar upp sig och står och blinkar på 19:29, Internet funkar inte och när det gör det får Alice inte igång webbkameran som hon har för att hålla kontakten med Leo. En glasfigur i form av en fjäril försvinner oförklarligt. Och fjärilarna, de stora vackra fjärilarna, som Alice tar reda på heter Sorgmantel, dyker upp på de konstigaste ställen. Hela tiden får Alice den där känslan av att de vill henne något.

Ännu värre är att lillebror Emanuel vid ett tillfälle försvinner. Emanuel är fem år, men lite efter i utvecklingen vad gäller tal och förstånd, men han är väldigt duktig på att rita. Han kan också fastna i vad mamman kallar "tankeglapp". Fast Alice tycker att det ser ut som om han tittar på något, något som bara han kan se. En gång höjer han till och med handen till en vinkning. När Emanuel kommer fram igen, lika oförklarligt som han försvann, säger han något om att "pluga sa Emanuel inte gå".

Det är väldigt lätt att associera till böcker som Tordyveln flyger i skymningen eller Agnes Cecilia, en sällsam historia av Maria Gripe när man läser Sorgfjäril. Angerborn lyckas skapa precis den där magiska och lite otäcka stämningen som Gripe var expert på. Angerborn skildrar också mycket fint kärleken mellan syskonen Alice och Emanuel. Boken handlar också om barnets utsatthet; Alice som har mycket goda familjeförhållanden både socialt och materiellt, är ändå helt utlämnad åt de vuxnas beslut att flytta henne från den miljö där hon trivs och har sitt sammanhang och sina vänner. I det nya huset blir hon dubbelt utlämnad, där krafter som hon inte vill tro på får mystiska saker att hända.

onsdag, september 15, 2010

Ibland blir man glad!

Som i går, när en av lärarna i ettan berättade för mig hur de i deras klass arbetet vidare med Sagan om bocken i ärtåkern som jag nyligen hade berättat för bägge halvklasserna. Ettorna på Backa arbetar med "att skriva sig till läsning" vilket innebär att de använder sig av datorer i skriv-och läsinlärningsprocessen. Nu hade läraren låtit klassen tillsammans återberätta sagan för henne, som ju inte var med i biblioteket och hörde den. Sedan fick eleverna rita bilder eller välja bilder till och sedan skriva sagan. Läraren tyckte att det var smart och praktiskt att välja en saga eleverna redan kunde, det blev ju en slags arbetsbesparing. Hon var ockå faschinerad över hur väl de mindes sagan och också över att det i en del fall var de elever man minst anat som berättade bra. Och jag blir så klart överlycklig över att det vi gör i biblioteket får en naturlig fortsättning i klassrummet, det är egentligen så det ska vara jämt!

Nu har jag börjat träffa förskoleklasserna

Förra, denna och nästa vecka har förskoleklasserna kommit till biblioteket på Backa. Den här första träffen har vi med ett undatag valt att de kommer halva gruppen, så det blir sammanlagt åtta olika introduktionstillfällen. Alla klasserna har/kommer att få höra sagan om Prinsessan på ärten, som jag berättar med lite rekvisita. Sedan får de bekanta sig med biblioteket på egen hand; läsa, titta, låna.

måndag, september 13, 2010

Ny vecka, nya tag

På måndageftermiddagarna har skolbibliotekat på Lovisa besök av treorna. De kommer i klassblandade grupper. Mönstret följer vad de är vana vid från tvåan och Backa: Vi börjar med gemensam samling. Sedan blir det egen läsning, boklån, boktips, eller vad de nu behöver.

Under samlingarna nu i höst kommer jag att läsa ur Janne Lundströms Regnbågens fånge för dem. Det är afrikanska dilemmasagor, ganska korta, men roliga och med en massa intressanta diskussioner som följd.

Regnbågens fånge finns på En Bok För Allas förlag och rekommnderas alla skolbibloitek, utmärkt att dra fram ur rockärmen när inget annat är planerat. Och utmärkt att planera utifrån.

fredag, september 10, 2010

Nu är sagoskrinet introducerat för samtliga ettor

De tre sista grupperna från de nya ettorna var på biblioteket i går, torsdag. Då fick de stifta bekantskap med Biblioteksdraken. Nej, det är inte jag, utan vår fina grön-guldiga drake som vaktar biblioteket åt oss. Dessutom fick de se sagoskrinet och lyssna på en saga ur det: "Pojken och bocken i ärtåkern". Fråga gärna era barn hur det går till när man får höra en saga ur sagoskrinet.

Efteråt diskuterade vi bland annat vad som händer i barnens huvuden när de lyssnar på en saga. De allra flesta säger att de ser bilder. Ofta liknar miljön något de sett i verkligheten. En elev berättade till exempel att det så ut som hos hennes mormor i Grekland. Sen är det ju det där med färgen på bocken. Vilken färg hade den egetligen? Läs tidigare inlägg om det här!

tisdag, september 07, 2010

Så var man en föredetting!

Nu är Årets skolbibliotekarie utsedd. Utmärkelsen, som numera delas ut av Skolbiblioteksföreningarna i Sverige, gick till Elisabet Niskakari på Möllevångsskolan i Malmö. Ett mycket bra val!! Jag har haft förmånen att två gånger göra studiebesök där och bägge gångerna varit mycket imponerad av verksamheten på Möllevångsskolans bibliotek. Ett jätterungande grattis till Elisabet och örvig personal på Möllevångsskolan!

Läs mer om 2010 års Skolbibliotekarie på Möllvångsskolans hemsida!

måndag, september 06, 2010

Bara vara Jennie

Solveig Olsson-Hultgren har skrivit boken om flickan Jennie. Jennie är nio år och ska börja trean. Det finns orosmoment: ny fröken, ny klass. Men mest av allt oroar sig Jennie för att mamma inte ska lägga upp hennes nya byxor, inte väcka henne i tid och inte följa henne till skolan första skoldagen som alla andra mammor. Jennies mamma har allvarliga alkoholproblem. Lillebror Jonatan har hittat på att hon är en förklädd prinsessa, som ibland klär ut sig till någon annan. Då ser ögonen konstiga ut och hon luktar lilla ur munnen. Jag kan lika bra erkänna att jag grät floder. Över Jennies ensamhet och utsatthet och vuxenvärldens svek i valet att inte se och inte hjälpa. Boken har ett rakt direkt tilltal och är berättad helt ur Jennies persperktiv. Ibland glimtar ett vuxenperspektiv in, i meningar som "Jennie nio år fick nog" och där har boken sina svagaste punkter. Annars är det som sagt sorgligt och skrämmande verkligt om ett barn i dagens Sverige.

fredag, september 03, 2010

Inte riktigt tillräckligt bra om förälder i fängelse

På Turbine förlag har utkommit Henriks hemlighet av Kirsti Hansen Demény med bilder av Therese Holt. Den handlar om en pojke vars pappa sitter i fängelse för ett förskingringsbrott. Vi får följa Henriks vedermödor inför att behöva ljuga för sina kamrater, längtan efter pappan och även vuxenvärldens elaka skvaller. Hela tiden finns hans kärleksfulla och förståndiga mamma där och även de bästa vännerna ställer upp på bästa sätt. Boken uppehåller sig mycket kring Henriks olika känslor och även en del kring det rent praktiska: när få man komma på besök? När kommer pappa hem på besök? Hur går det till?

Det är absolut ingen dålig bok. De fina illustrationerna i kollageteknik hjälper upp helhetsintrycket. Den är bara lite: jaha..? Och vill man läsa någor mer inkännande, dramatiskt och gripande om att ha en förälder i fängelse, rekommenderar jag istället Christina Waldéns Klaras hemlighet.

Äntligen, ÄNTLIGEN handscanner och allt på plats!

Vid den här tiden på året för tre år sedan började jag först prospektera för att få en sökdator med utlåningsfunktion till skolbiblioteket på Lovisa. Då hakade det hela upp sig på att IT-avdelningen inte kunde erbjuda det tekniska lösningen med en dator som man inte behövde logga in sig på. Tiden gick och önskemålet kom upp till ytan då och då och långsamt malde kommunens kvarnar och så i oktober i fjol både fanns lösningen och möjligheten att köpa in en ny dator för det här ändamålet (att använda någon av de gamla gick nämligen inte). Efter några turer hit och dit beställdes dator, skärm, tangenbord och mus. I våras kunde vi börja använda vår sökdator. Se inlägg om sökdatorn här. Men fortfarande fattades scannern som skulle göra utlåningen mycket lättare och säkrare för våra elever. Den beställdes, kom men utan sladd. Sladd beställdes, kom inte. Så kom sladden, men scannern fungerade inte. Scannern byttes men läste fel koder, byttes igen och läste fortfarande inte våra etiketter. Efter en tur upp till Skolbiblioteks Centralen så fungarade den plötsligen och ja, efter tre år har vi nu vår sök- och utlånedator. Jag hemsöks fortfarande av hemska lappar med felskrivna eller oläsliga etikettnummer från elever som glömt bort sina pin-koder eller inte fått rätt på självutlåningen. Men: även om saker ibland går hiskeligt långsamt, så går de ändå åt rätt håll!

onsdag, september 01, 2010

Susso skriver om magisk hajtand

Eva Susso har gett ut en liten kapitelbok med bilder av Anna Höglund på Raben & Sjögren. Den handlar om Margot och hennes storasyster Moa som tillbringar sommarlovet hos Moster My och hennes sambo Kärran i Trutviken. Moster My driver bageri och Kärran kör ut leveranser. Jan-Torvald finns också där, Margot tycker inte om när han och Moa ska leka själva, hon känner sig utanför och vill att Jan-Torvald ska vara hennes bästis istället. När saker och ting blir jobbiga förlitar sig Margot på sin magiska hajtand, som hon bär i ett snöre kring halsen. Just den här dagen får Margot och Moa i uppdrag att leverara lite nybakta wienerbröd till en fest. Vägen dit är krångligare än vad de tänkt sig och det händer flera saker som ställer till det för systrarna. Då är det tur att Margot har den magiska hajtanden, det tycker till och med Moa, som inte ens trodde på att den fungerade.

Är det tänkt att bli fler böcker om Margot och Moa i Trutviken? Det känns så, för boken inleds med en karta och med teckningar på persongalleriet, på känt lassemajamanér. Dessutom känns slutet abrupt, man blir inte riktigt färdig med folket i Trutviken på den här lilla tunna boken. Ett par invändningar: Om det nu står i texten: "Min syster Moa är lång och smal. Jag som heter Margot är kort och knubbig." Varför väljer då Höglund att rita två pinnsmala töser, av vilka den kortare visseligen har lite rundare huvud? Och visst är det trevligt att Moster Mys sambo Kärran helt okommenterat är en kvinna, de pussas lite i trädgårdssoffan. Men varför måste hon vara avbildad som en snudd på nidbild av en lesbisk kvinna? Och slutligen: jag vet, eftersom jag läser mycket barnböcker, att man i Stockholm (och kanske på andra ställen?) säger "sexårs". Men det gör man inte överallt. Här säger vi "förskoleklass" eller "f-klass" och jag är osäker på om mina ettor eller f-klassare skulle förstå begreppert sexårs.