Jag har nyss läst två böcker från det ganska nya (?) barnboksförlaget lilla Piratförlaget. Först läste jag den otroligt haussade Mystiska Milla och spökskolan av Unni Lindell. Sedan läste jag Jo Nesbös Doktor Proktors pruttpulver. Den förstnämnda hade fått goda omdömen och på bokmässan var jag på ett semenarium med författaren och illustratören (TV-kändisen Skavlan). Normalt sätt bruka semenarier om barnlittaratur vara på torsdagen och fredagen, då mest fackfolk är på plats. Detta var dock på lördagen. Det var lite kul att stå och lyssna på folk i kön in till semenariet. Det var typ: "Vad handlar det om?" "Jag tror det är en barnbok" "En bok för små barn??" "Ja, men det är med han den där Skavlan" "Jasså!" Och på vägen ut: "Jaha, jasså, men han här ju ändå alltid trevlig att lyssna på!" Ja, i alla fall. Semenariet var väldigt trevligt, både Lindell och Skavlan var väldigt underhållande och jag blev väldigt sugen på boken. Den har översatts till tretton språk, fick vi höra och ska blir teater Nationale Scene i Oslo. Som en extra krydda var dessutom Milla själv där och svävade runt lite (tog en bild på det, jag ska 
återkomma med den). Kanske var det allt detta som drev upp förväntningarna för högt. Jag tyckte inte alls att den var så värst bra när jag äntligen läste den. Konstig och tillkrånglad, utan att det tillförde något särskilt. Illustrationerna är härliga, lilla Milla är både söt och lite läskig. Men handlingen lämnade mig helt oengagerad. Att författare enligt sig själv har vissa bildningambitioner, läsaren får exempelvis träffa Viktor Hugo i spökform under sitt besök i Paris, känns enbart fövirrande.Men Doktor Proktor... var det däremot tvärt om. Jag får instinktivt dålaga vibbar av böcker med prutt- fis- snor- titlar (läste exempelvis nyss Elak och Pucko - 
sämst i rymden. Den var hemsk! Men jag är väl inte precis målgruppen). Så mina förväntningar på Nesbös bok var lågt ställda. Och kom på skam! Detta är en ömsint, humoristisk, spännande historia om två barn. Lise, som nyss blivit ensam eftersom hennes bästis flyttat, och Bulle, som flyttar in i bästisens tomma hus. Bulle, som är intensivt rödhårig och väldigt liten och som inleder alla nya bekantskaper med orden "Jag heter Bulle. Vad säger du om det?". Lise har en pappa som för tillfället bryr sig mest om kanonsaluten till 17:e maj och hon oroar sig mycket för de elaka granntvillingarna. De stiftar tillsammans bekantskap med grannen Doktor Proktor, som uppfunnit ett pruttpulver, men inte förstår vad det ska vara bra för. Det vet så klart Bulle och Lise! Illustrationerna är även i denna bok utsökta. Både humoristiska och hemska på samma gång. Doktor Proktors Pruttpulver Rekomenderas som högläsning, man behövcer bara ha lite prutthumor för att uppskatta den!
sämst i rymden. Den var hemsk! Men jag är väl inte precis målgruppen). Så mina förväntningar på Nesbös bok var lågt ställda. Och kom på skam! Detta är en ömsint, humoristisk, spännande historia om två barn. Lise, som nyss blivit ensam eftersom hennes bästis flyttat, och Bulle, som flyttar in i bästisens tomma hus. Bulle, som är intensivt rödhårig och väldigt liten och som inleder alla nya bekantskaper med orden "Jag heter Bulle. Vad säger du om det?". Lise har en pappa som för tillfället bryr sig mest om kanonsaluten till 17:e maj och hon oroar sig mycket för de elaka granntvillingarna. De stiftar tillsammans bekantskap med grannen Doktor Proktor, som uppfunnit ett pruttpulver, men inte förstår vad det ska vara bra för. Det vet så klart Bulle och Lise! Illustrationerna är även i denna bok utsökta. Både humoristiska och hemska på samma gång. Doktor Proktors Pruttpulver Rekomenderas som högläsning, man behövcer bara ha lite prutthumor för att uppskatta den!