Sista inlägget för mig på ett tag!

Nu ska jag vara föräldraledig och kommer därför att överge Lilla skolbiblioteksbloggen för ett tag. Så småningom kommer ni nog att höra av min vikarie Maria här på sidan istället.

Hej så länge!!

Programmet för BOB är klart!

Och vem är nu i allsindar BOB??? Ja, frågan är inte så mycket vem utan vad! BOB är vår alldeles egna vecka för Böcker- Ord- Berättelser, som kommer att gå av stapeln på Backa och Lovisa första veckan i december. Det blir olika aktiviteter knutna till temat i alla klasser, allt från skrivarkurs, sagostunder och biobesök till författarbesök. Gästande författare kommer att vara Stefan Casta, Gull Åkerblom och Mårten Sandén. Alla klasslärare har fått programmet i sitt fack, men det finns också i vårt personalrum i Fronter, i mappen "Bibliotek".

Något om Litteralund

Nu är så Litteralund över för den här gången. Det blev många intryck och mycket kul under hela festivalveckan, både för barn och vuxna. Själv är jag så klart gladast över konferensprogrammet på torsdagen och fredagen, där jag fick se och höra mycket intressant och träffa branchfolk och kollegor från olika håll.

Vad var då bäst? Eller gav starkast intryck? Svårt att säga. Så klart var inledningsföreläsningen med Aidan Chaimbers mycket bra. Jag hade aldrig hört honom förr. Nu talade han på temat "Boken i den digitala tidsåldern". Han menade att den digitala utveckling som nu pågår snarare är en utveckling än en revolution och att boken visst har en framtid, men då måste den bli en del av denna utveckling. Han gjorde en snygg jämförelse med vad som hände med måleriet när fotografiet kom. Många spådde måleriets omedelbara död, istället utvecklades måleriet på ett aldrig tidigare i konsthistorien skådat sätt, med impressionism, kubism, expressionism... Boken måste alltså ta sig bortom det som en text på en bildskärm (dator, e-bok) kan klara av och då kommer den att ha en hållbar framtid.

På eftermiddagen på torsdagen lyssnade jag på "Bokens resa till en annan konstform". Det var en diskussion mellan Jan Modin, som dramatiserat Skämmerskans dotter som just nu spelas på Månteatern i Lund, Douglas Foley, vars Habib-böcker har blivit dramatiserade för TV och Pia Huss, kulturjournalist och kritiker. Huss skulle fungera som samtalaledare, men tog lite väl mycket av samtalsutrymmet för egen del. Foley å sin sida hade kanske inte så mycket att säga om dramatiserandet i sig, men berättade lite om hur det kan vara att göra ett dylikt projekt med ett produktionsbolag. Modin berättade om hur han arbetar som dramatiserande regissör och skådespelare, för att återge en berättelse som gripit tag i honom i hans konstform, teatern. Diskussionen kom på Huss initiativ att handla rätt mycket om en fråga som jag tagit upp här på Lilla skolbiblioteksbloggen tidigare, nämligen varför det är så vansinnigt vanligt med just dramatiserade välkända böcker på den svenska bernteaterscenen (Läs det tidigare inlägget om böcker och scenkonst här!). Huss menade att det var synd eftersom det i många fall var föga utvecklande för teatern och ett rätt fegt val av teatrarna. Dock medgav hon att det just i dessa två fall var ett resonemang som föll platt, eftersom det här rör sig om två ovanligt lyckat omvandlade böcker.

Vi fick också se en trailer på Habib serien, som för övrigt har premiär på SVT 22 november. Och jag säger: Missa inte, det såg mycket bra ut! (läs mer om Habibserien på SVT´s hemsida här) Och missa för allt i världen inte heller Skämmerskans dotter på Månteatern, den spelas på söndagar klockan 15 (kolla in Månteaterns speltider här).

Bland fredagens höjdpunkter var den mycket trevliga och intressanta diskussionen om bloggande som verktyg för att sprida läslust och som pedagogiskt verktyg i skolan, mellan läraren, författaren och Bokhoraskribenten Johanna Lindbäck och läraren, läromedelsförfattaren och bloggomanen Liza Greczanik. De inte bara sa kloka saker, de gjorde det också på ett sätt som var mycket intelligent och lyssnarvänligt. Jag hoppas att det satt många lärare i publiken och blev insprirerade. Jag vet i alla fall att min kollega från Lovisa som var där blev det, så vi får väl se vad som händer framöver...

Att lyssna på Jujja Wieslander var också en lisa för själen. Hon pratade om lärdomar från små barn, delvis utifrån sin nya bok Leka lite grann. Tyvärr var det inte lika lätt att följa med i samtalet mellan Lennart Hellsing och Jan Hansson från Svenska Barnboksinstitutet sist på dagen. Det var rätt ryckigt och osammanhängande (och varför skulle Hansson bjuda Hellsing på vin mitt i alltihop??). Så förutom att det var en behållning i sig att se Hellsing live -och allsången som faktiskt också var rätt kul- gav det tyvärr inte så mycket.

Lördagen var också en bra dag med folkvimmel i Stadshallen, där aktiviterna avlöste varandra i en strid ström. Till höjdpunkterna hörde Benny-filmerna, att lyssna på Ulf Sindts berättelser och så klart pysslehörnan, där glittret som vanligt flödade över!

Må-bra-böcker för olika åldrar

Jag började läsa Oran Pamuks Snö i förra veckan. Tänkte att nu när jag ska vara ledig från mitt jobb en tid, så får jag väl också sluta att läsa barnböcker för en tid... Men så dök det upp två böcker på biblioteket som jag bara var tvungen att kasta mig över, så nobellpristagaren får ligga på vänt ett tag...

Den första var Helana Östlunds Joy & Snigelriket. Jag gillade verkligen den förra, Joy & önskeburken, den hade en så härlig ton och frimodiga Joy och hennes familj var en trevlig bekantskap. Jag läste den högt för familjen i bilen och vi hade allihopa mycket roligt. Sedan dess har jag försökt puscha för den som högläsning för mina lärare. Dessvärre är det ingen som har vågat sig på det på grund av den sexuella frispråkigheten (nakenklubbar och annat). Det kan blir övermåttan fnissigt i klassen av sådant. Så kanske passar den bättre som högläsning hemma, men där rekommenderar jag den verkligen (läs mitt tidigare inlägg om Joy här).

Tyvärr tyckte jag inte att uppföljaren höll samma klass. Visst är den läsvärd och det är roligt att få följa Joy, hennes kompisar och familj lite till, men den får aldrig riktigt tag i läsaren. Det handlar en hel del om vänskap, hur skolans arrangemang med kamratstödjer gör vissa till bättre kompisar men andra till sämre och hur det systemet kan röra till det för eleverna. Dessutom blir det mördarsnigelinvasion i Joys bostadsömråde och Joy oroar sig för att det skulle kunna vara hennes fel...

Sedan har vi fått Lundaaktuelle Douglas Foleys senaste bok om Habib, Änlar här och där. Jag är en stor Habibfan. Men även här tycker jag att det går lite grand på tomgång. De stora händelserna är flytten till radhuset som nu ska bli av och så en godistävlig som Habib vill arrangera. Dessutom hägrar orosmoln vid horrisonten; Paris pappa har varit i hemlandet för att söka jobb. Paris mamma trivs inte i Sverige. Ska pappan ha hittat en möjlighet för familjen att återvända? Hur ska det i så fall gå för Habib och Paris?

På fredag kommer tre klasser från Lovisa att få träffa Foley på Lilla Teatern, som en del av den pågående Barn- och ungdomsboksfestivalen Litteralund. För andra som vill lyssna på honom finns en chans under det offentliga programmet på lördag 12.15.

Konsten att fortsätta le...

I går var jag med ett stort gäng från Malmös skolor på Malmö högskola och lyssnade på flera intressanta föreläsningar om arbete med och i skolbibliotek. Det är i min roll som mentor i Malmö Stads skolbiblioteksutvecklingsprojekt Många SMiLE som jag deltar i dessa så kallade lärgångsträffar. På programmet i går stod bland annat Elza Dunkelz från Umeå som har skrivit en avhandlig om ungas nätkulturer, Annika Lanz Andersson, forskare från Göteborgs Universitet som talade om informationssökning och lärande och Carl Löthman från Pedagogiska centralen i Malmö som talade om hur man kan utforma skoluppgifter på ett sätt som förebygger fusk via nätet istället för att ägna tid åt att jaga fuskare och plagiat på nämnda nät.

Temat för dagen var, skulle jag vilja säga, hur man på olika sätt kan utnyttja kraften i Internet och barns- och ungas intresse för och kunskaper om det mediet i skolan. Det var sista lärgången för Många SMiLE, nästa gån vi ses allihopa är det för projektavslutning i januari. Sedan blir det en ny utmaning för alla inblandade skolor att fortsätta sin skolbiblioteksutveckling på egen hand.

De är tillbaka - styggare än någonsin!!

Jag pratar naturligtvis om Josefin och Villa-Ulla, som i nya boken Josefin och Villa-Ulla löser mystiska mysterier (Johan Unenge) är tillbaka i lika fin form som vanligt. De är naturligtvis inte stygga på riktigt, i alla fall inte med flit. Det är bara det att de gör vad som faller dem in och det blir inte så värst snällt alla gånger. Roligt är det däremot. Både att följa de båda tjtjernas resonemang och att få vara inne i Josefins huvud och veta vad hon tänker och tycker om alla sina och Villa-Ullas infall. Ofta tyckar hon ju att Villa-Ulla är rätt jobbig, skrytig eller dum. Ändå har de så kul ihop. Varje kapitel i boken är en egen liten historia, vilket känns rätt skönt. Det finns ingen lång intrig som man måste hålla i huvudet. Den röda tråden är att Villa-Ulla vill att de ska vara detektiver och lösa mysterier. Att hitta sådana är dock inte alltid lika lätt, men hon och Josefin ger sig inte, de hittar både grannar som tagit sina efternamn (helt klart stöld!!), en rektor som beter sig helt skumt, en potentiell brevtjuv och en misstänkt giftmörderska. Läs och njut!

Igår hade vi prov i biblan!

I vår biblioteksplan står det bland annant att i årskurs två ska man lära sig att hitta i sitt eget bibliotek (och - det brukar jag poängtera för eleverna - då manar vi inte att man ska lära sig att hitta upp på balkongen eller till toaletten eller så, utan att man ska lära sig var och hur de olika böckerna står). Så här en bit in på hösten brukar jag fråga de som går i trean om de tyckte att de lärde sig det i tvåan och det tycker de flesta att de har. För att kolla hur de stämmer gör vi ett litet "prov". Eller, det är mer som att eleverna får lösa att uppdrag var. De allra flesta tycker att det är kul och spännande, vare sig de tycker att det är svårt eller ej. Det går till så att alla elever i gruppen får i uppgift att hämta vars en faktabok på ett av mig givet ämne. Det kan vara "en bok om en författare" eller "en bok om ett annat land", "en bok om bilar" och så vidare. Jag försöker dela ut ämnene så att det inte blir så att de elever som redan läst alla böcker om husdjur eller dinosaurier och vet precis var de står för just de ämnena, så att de ska få det lite knepigt. Sedan går alla och hämtar sina böcker, ibland själva, ibland med hjälp av kompisar eller av mig. Sedan pratar vi lite om ifall det var lätt eller svårt och varför.

Det är en nyttig uppgift inte bara för eleverna, också för mig är det bra. Det gör det nämligen tydligt vad som funkar och inte i vårt hylluppställningssystem (som är en förenklad variant av SAB-systemet, det vill säga det som är det allra vanligaste på våra folkbibliotek). Det finns mycket som skulle kunna förenklas och förbättras både i val av ord, uttryck och sätt att skylta. Så det ska jag väl ta tag i så småningom...

Läs tidigare inlägg om detta här eller här.

Studiedag med mera

Igår höll skolorna studiedag och många elever var på fritids. Jag satt i biblioteket på Backa och jobbade undan en massa gamla högar, lokaliserade och plastade böcker och städade undan papper. Sånt behövs också, trots att det inte är den roligaste delen av en skolbibliotekaries arbete!

Idag är Lovisadag och vi har inlett morgonen med bokprat i 2b, 4c samt 5b. Vilka böcker vi pratade om kan man som vanligt läsa om på Bokrådets Wiki, som man når här.

Efter bokpratet var det dags att arbeta vidare med OS/Kina-temat i verkstäder och ateljeér. En grupp arbetar ju också utomhus med olika idrottsgrenar, vilket måste varit extra härligt idag, när hösten visar upp sig från sin absolut bästa sida. Intressant läsning om detta med att arbeta utanför klassrummet kan man finna här, där jag har länkat till en brittisk undersökning, som betonar betydelsen av just detta.

Läst på sistone

Duon Unenge/Gharton har kommit med en ny serie, "Hotell Gyllene Knorren" av vilka de två första, Den mystiska gästen och Spöket i rum 13 nu har landat i Lovisas bibliotek. Först ska naturligtvis Bokrådet få läsa dem, men jag kan redan nu meddela att familjen Rantanen, som står i centrum av historen, var en trevlig bekantskap. Pappa Roger, fumlig och tafatt på det där typiska barnbokspappeviset, mamma Ritva, finsk, kolerisk och handlingskraftig, lillebror Ingo, småbusig och djurkär och storasyster Isadora, frenetiskt mobiltelefonerande. I första boken impulsköper Roger ett stort hotell, som han själv tycker att han fått för en spottstyver. Han har själv, som före detta handelsresande i damsugare, bott där och vet att det alltid är fullbokat. Läget är utmärkt, precis invid stora vägen! Vad Roger inte vet är att vägen dragits om och Hotell Gyllene Orren (som det egentilgen heter, vad tillägget "Kn" kommer ifrån har Roger svårt att förstå) har hamnat vid sidan om allfartsvägarna. I första boken lyckas de få en enda gäst, men frågan är om de ska lyckas utfodra honom? Och hur ska Ingo få familjen att förstå värdet av hans nya husdjur??