Läst på sistone...

Har precis läst några nyinkomna böcker som jag tänkte säga något om. Den första är Peter Hacks över femtio år gamla Vindhålet. Det är en klassiker i Tykland, men den har alltså blivit översatt till svenska först nu. Vindhålet är en typisk högläsningsbok. Den passar för dem som gillar tokroliga, småabsurda och oväntade berättelser. Att den har en hel del år på nacken märks tyvärr. Det som var utflippat kul och galet då, framstår inte alltid som det nu. Men ändå är det ett trevligt högläsningsäventyr, där vi får möta den uttråkade kapten Svedja och hans passagerare. Kaptenen har seglat samma rutt mellan Europa och Sydamerika så många gånger att han blivit uttråkad, och gäspar så sanslöst att han åstadkommer ett vindhål. För att undvika detta måste hans passagerare berätta historier för honom. Vilken tur att han har fått farbror Clemens, Berta och herr Mopp som passagerare, för de har verkligen en hel del att berätta!

Jag har också läst ett nytt och välkommet bidrag till genren "lättläst fantasy". Innan Spiderwick-böckerna kom 2004, fanns det nästan inget att erbjuda Harry-Potter-och-sagan-om ringen-trängtande elever, som ännu inte nått dithän i sin läsförmåga. Sedan kom de omåttligt populära "Drakherren"-böckerna av Ottesen (2005), Salmsons "Almandrarnas återkomst" (2007) och alltså nu senast Niklas Krogs Tanarog, Yxkämpen. I den får man möta bergboende dvärgar, talande träd, drakar och vidunder. Allt i en helt fungerande "Tolkien-light"-tappning.