Förotsungar sopade mattan med det mesta andra på Guldbaggegalan i gårkväll. Äntligen får barnkulturen ta lite plats! Äntilgen tillåts den spela i samma liga som övrig kultur! Det är glädjande, inte bara för att det handlar om en film med barn i centrum och med barnperspektiv(eller för att vi har ett par tacktalsomnämnda elever på Backa...), utan för att det är en jättebra film. Annika Gustavsson skriver i dagens Sydsvenska att Förortsungar är en alldeles för lagom film, att de flesta lämnar biosalongen "...lagom glada men inte upprörda, förbannade, djupt gripna eller exalterade av glädje". Nja, det beror nog faktiska på vem man är. Jag såg filmen med ett gäng som defenitivt var både upprörda, djupt gripna och mycket, mycket glada efteråt. Dessutom öppnade filmen för djupa diskussioner hemma vid köksbordet om vem som får lov att bo var och varför.
Jag vill inte säga något negativt om kvällens stora förlorare, den segertippade Farväl Falkenberg. Det är säkert en sevärd film för många. Jag har inte sett den (ännu) men känner mig lite matt inför ännu en film (eller kulturyttring i stort) om unga män som ska växa upp. Om nu kultur riktad till den stora befolkningsgruppen barn ständigt tvingas tävla i sin egen liga lite vid sidan av eller rent av under övrig, vore det kanske på tiden att även kultur riktad mot vita män mellan 20 och 45 fick en egen "Guldspira" (Kanske en "Kådisbella" vore lämpligt?). Vilken massa fokus det skulle bli över till kultur som ville se världen från fler håll!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar