torsdag, juni 16, 2016

Packar ihop.

Förskolegård i Reggio Emilia. Foto Önnerfält 2011
Just nu packar jag ihop Backabibblan inför sommaren. Det är en hel del elever kvar på fritids och ibland stoppar de mig på skolgården och undrar vad jag sysslar med på biblioteket när det inte är några elever där. Det här är svaret: jag återlämnar tusentals böcker och ställer in dem på sin plats i hyllan (eller försöker pressa in dem i överfulla hyllor), jag lagar böcker och lägger in och plastar nya oregistrerade som dyker upp, jag gallrar trasiga böcker, jag tittar över lånekonton för lärare och elever som slutar på Backa och skickar ut påminnelser, jag beställer läromedel för nästa termin, jag städar hyllor och packar undan så mycket som möjligt så att det är förberett för storstädning under sommaren, jag skriver utvärderingar och rapporter, jag planerar lite för nästa läsår och jag röjer, rensar och bär iväg med skräp.

Dessutom städar jag undan mig själv lite grand. För som många av mina elever redan vet har jag fått ett nytt jobb och börjar arbeta på Spyken, en kommunal gymnasieskola här i Lund, efter sommaren. Helt färdig med Backaskolan är jag inte, jag återkommer i augusti för att lämna över till min efterträdare, som jag hoppas ska presentera sig här själv så småningom. Allt jag kan säga om den rekryteringen just nu är att jag tror att det blir ett lyft för Backaskolan som kommer att få en väldigt kompetent och passionerad skolbibliotekarie full av nya idéer och lust till det här underbara, viktiga arbetet.

Med det sagt så tror jag att detta blir mitt sista inlägg på Lilla skolbiblioteksbloggen, ett arbetsredskap som följt mig i tio år. Vill man fortsätta att följa mig finns jag på Spyken, vet inte än vilka digitala kanaler vi kommer att arbeta med där ännu, på Twitter som @klara_bokprat och på Klara bokprat. Och så klart med fortsatt boktipsande på BokLus.

Tack alla som läst. Jag önskar er alla en riktigt skön sommar!

torsdag, juni 02, 2016

Finbesök på Backa!

Idag har vi haft besök i klass 1b av vård- och läshunden Torsten och hans matte Katarina Ohlén som är sjuksköterska. Katarina berättade om sitt arbete med Torsten och Torsten läste med flera barn och visade en olika tricks han kan, till exempel ta av en strumpa.

Katarina berättade också att Torstens utbildning till läshund kommer från USA, där det är mycket vanligt med läshundar på biblioteken. Eleverna tyckte att det var riktigt mysigt att få träffa Torsten och vi vuxna var väldigt imponerade av hur vältränad och lugn, men samtidigt nyfiken och lekfull, Torsten var.

tisdag, maj 17, 2016

Hägg, syren, musöron och slutet närmar sig med stormsteg.

Man vet ju hur det är mellan hägg och syren. Knappt hinner man blinka så är musöronen stora som kattöron och alla står på skolgården och sjunger Den blomstertid. Jag trodde ändå i min enfald att det skulle bli annorlunda i år, påsken låg så tidigt i år och det kändes som eoner av tid mellan påsk- och sommarlov, då man skulle hinna hur mycket som helst. Men nu är det plötsligt fyra veckor kvar på terminen och slutspurten är obönhörligen över oss.

För bibblans del innebär det att jag börjar informera om Sommarboken redan denna vecka i några klasser. Vi håller också som bäst på att schemalägga treornas Sommarboksprat som vi gör i samarbete med Folkbiblioteket på Fäladsgården. Jag uppmanar också alla pedagoger att så smått börja lämna in böcker så att jag slipper drunkna i återlämningsfloden de första veckorna i juni.

Jag vill också passa på att tipsa om Skolbiblioteket - hur ser det ut? som är en lägesrapport om skolbiblioteken i Sverige från Kungliga biblioteken. Rapporten går bland annat igenom vilka olika myndigheter som har uppdrag när det gäller skolbibliotek, vilka lagtexter vi har att hålla oss till, hur skolbiblioteken kan göra skillnad i det läsfrämjande, vad man kan se i skolbiblioteksstatistiken och vad som är på gång framöver i skolbiblioteksfrågan,

torsdag, maj 12, 2016

Grattis Lilla skolbiblioteksbloggen, stolt 10-åring!

Tio år är väl ingen ålder... om man inte händelsevis är en blogg. Då är det faktiskt ganska gammalt, om man lägger till att det skrivits på den hela tiden -med undantag för en föräldraledighet våren 2009- och att den är still going strong. Hur firar man det då? Jag fick rådet av en twitterkompis att samla några favoritinlägg från det decenium jag och Lilla skolbiblioteksbloggen levt ihop. Så nu gör jag det.

Mitt allra första inlägg från maj 2006 är ganska ointressant, förutom sin egenskap av att vara det allra första. Jag lät min chef läsa och godkänna. Det var i sin linda allt som gällde sociala medier då, det fanns inga kommunala riktlinjer för sociala medier, twitter fanns inte (?) och var och varannan människa hade inte ännu sin egen blogg. De första åren skrev jag även boktips på Lilla skolbiblioteksbloggen, men 2010 startade skolbibliotekarierna i Lund BokLus och efter det har alla boktips hamnat där istället.

Eftersom jag inte bara är litteraturintresserad utan även kulturintresserad och under hela min tid som skolbibliotekarie även varit kulturombud och på senare år även skapandeskolasamordnare för Norra Fäladen, händer det att mina inlägg handlar om barnkultur. Så här skrev jag i januari 2007 när en barnfilm fick fem Guldbaggar.

Om skolbibliotekariens arbetsuppgifter hela vägen från lokalvårdare till biblioteksassistent, pedagog och bibliotekschef handlar det här korta inlägget från mars 2008.

Under Lilla Skolbiblioteksbloggens levnad har Backabibblan, ensam eller i sällskap med de andra skolbibliotek på området, fått ta emot flera olika utmärkelser. Men det allra bästa priset var det första, Årets skolbibliotekarie, som jag fick tillsammans med Lotta Davidson-Bask, numera gymnasiebibliotekarie på Polhemsskolan här i Lund. Här skriver jag om det i september 2009.

Jag har skrivit en hel del och barnkulturens (och barnlitteraturens) status. Ibland funderar jag över varför barnboksförfattare får så lite cred, som här i samband med att PetterLidbeck avslöjade att det var han som var Hans Koppel. Och ibland, ganska ofta, återkommer jag till vad som egentligen är en barnbok och hur synd det är att vi måste kategorisera böcker så, som i detta inlägget om Barbro Lindgrens Dagbok från hönshuset, båda från 2010.

2011 fick jag följa med på skolans studieresa till Reggio Emilia. Det var en helt fantastisk vecka, på så himla många olika sätt, därför är mina inlägg därifrån absolut bland mina favoritinlägg. Här finns dag ett, dag två, dag tre, dag fyra, dag fem och en avslutningsspaning.

2011 var också året då jag startade ett Twitterkonto, vilket märks på att antalet inlägg på bloggen gått rakt neråt sedan dess. De där små kort sakerna jag tidigare skrev blogginlägg om kom istället på Twitter. Och jag älskar verkligen Twitter som proffessionellt verktyg. Så många nya roliga, kunniga, smarta kollegor jag fått nu, över hela landet.

2012 hände mycket spännande grejer på Lilla skolbibloteksbloggen. Jag var som vanligt på på Bokmässan det året och lyssnade då på flera föredrag där den nya Läsambassadören för Barn och unga, Johan Unenge medverkade och jag tyckte han sa en del strunt. Dessutom dök det upp en några tidningsartiklar som senare fick mig att skriva ett blogginlägg som blev ganska uppmärksammat och dessutom ledde till en massa bra saker. Det första var att Skolbibliotek Syd, denna utmärkta förening, hängde på och bjöd ner Johan till Lund där han hälsade på mig på Backa och sedan hade vi en intressant debatt på ABM (bibliotekarieutbildningen i Lund). Det andra var att Johan och jag blev god vänner och det tredje var att vi bägge gjorde ett spännande lobbyistbesök på Utbildningsdepartementet, där vi bland annat mötte Bertil Östberg, dåvarande statssekreterare.

Det här inlägget från 2013 om Alla Elevers tillgång till skolbibliotek är fortfarande aktuellt eftersom forskningen som efterlysts fortfarande saknas. Liksom den här forskningen som jag efterlyser i det här inlägget: när slutar små pojkar tycka att det är coolt och tufft och läsa och varför? Och så vill jag gärna också puffa för det här inlägget om att både läsa för nöje och nytta.

Jag älskar bilderböcker och läser alltid bilderböcker för mina förskoleklasselever när de kommer hit. Här är ett inlägg från 2013 om hur det går till när jag har boksamtal med dem, i detta fallet om Sigrid och natten av Jöns Mellgren. Ibland blir boksamtal bra och ibland blir de ännu bättre, här är ett annat exempel på hur den gick med en annan förskoleklass 2014 då vi pratade om Lindenbaums Sigrid och natten. Och här är ett inlägg om våld och verkshöjd i barnlitteratur, som jag själv tycker är en ständigt pågående diskussion, också det från 2013.

Från 2014 kommer min spaning om Hamsterns utsatta roll i barnlitteraturen, en spaning som Sbi's Bokprovning tog upp året efter i sin spaning för 2014. Och efter Bokmässan det året skrev jag ett (lite indignerat) inlägg som handlar om läsning, vem vi egentligen borde tjata på när det gäller läsning? 

Det året blev vi för andra gången Skolbibliotek i världsklass och hur man gör för att bli det har jag skrivit här.

Vår pappaläsecirkel som vi bjöd in alla pappor på skolområdet fick mycket uppmärksamhet 2014. Men få kom. Om detta stå lite här. Och om alla våra viktiga uppgifter vi har varje dag som skolbibliotekarier, som kontrast till uppmärksammade projekt, har jag skrivit här i ett inlägg från 2015.

Läsning är så klart ett återkommande ämne på Lilla skolbiblioteksbloggen. Efter att ha lyssnat på Jonas Andersson på Bokmässan 2015 skrev jag detta inlägget om hur vi jobbar med läsning och läsmotivation på Backa.

2016 är fortfarande i färskt minne, men jag vill ändå flagga för detta inlägget om Elza Dunkels föreläsning här på Norra Fäladen samt detta inlägget som handlar om förvirringen kring att få en utmärkelse tre år i rad, inte göra några förändringar (till det sämre i alla fall - förändringar gör vi ju tack och lov jämt) och så plötslig inte längre få utmärkelsen.

Under åren har mina inlägg blivit färre men längre (detta slår kanske rekord och blev alldeles för långt, men det är svårt att sammanfatta tio års bloggande och arbete kortare). Jag twittrar mer och skriver när jag har större resonemang på hjärtat, eller för att hålla föräldrar och andra uppdaterade på aktiviteter i biblioteket.

Tack alla som läst. Jag hoppas vi kommer att fortsätta att följas åt!

tisdag, april 26, 2016

Vi jobbar vidare med genrer


Nu är de flesta av mina grupper med tvåor på gång med sin andra lektion om litterära genrer. Då delar jag ut ett genrehjul som jag fyllt i och försett med samma märkningar som vi har i skolbiblioteket. Ett fält lämnade jag tomt i fall någon tyckte att jag missat den viktigaste genren, då kan de fylla i en valfri genre där.

Sedan får eleverna tänka efter vilka böcker de har läst under terminen och sätta en prick för varje i rätt fält. Vissa tycker att det är svårt att minnas, och det kan jag förstå, många läser jättemycket. Många får göra uppskattningar istället för att räkna exakt och några skarvar nog lite tror jag efter vad jag ser på deras ifyllda hjul. Men vad som framför allt har hänt är att de flesta har satt igång att låna böcker från genrer de inte hade läst. Nu har jag till exempel stor brist på sorgliga böcker på bibblan - redan sedan innan är det en ganska liten genre för de lägre åldrarna, så vi har inte så mycket. Kanske var det dumt av mig att ta med den. Jag hade inte riktigt räknat med att de skulle vara så tävlingsinriktade som de är. Jag har överhuvudtaget inte presenterat det som en tävling, men de vill verkligen ha prickar, helst många, i alla rutor. Några elever har satt igång att läsa tunnare böcker, lättlästa, under bibliotekslektionen för att kunna pricka av genrer de inte läst.

Men allt som allt har det varit lyckat på så vis att det ökat elevernas medvetande om litterära genrer och fått dem att bredda sin läsrepertoar. Nu ska de ha genrehjulen i sina lådor i klassrummet resten av terminen och fortsätta pricka i sina böcker efter hand som de läser.


tisdag, april 19, 2016

Att vara eller inte vara ett skolbibliotek i världsklass...

I onsdags, mitt när jag och alla mina kollegor satt på ReadMe, kom pressmeddelandena om vilka skolor som blivit Skolbibliotek i världsklass 2016. Till min stora glädje hade Fäladsgårdens bibliotek klättrat tillbaka in på listan, där de inte varit sedan vi fick utmärkelsen tillsammans 2013. Och att det dessutom fanns sammanlagt fyra Lundaskolor bland de prisade biblioteken var så klart också mycket glädjande, det gör Lund till den bästa skolbibliotekskommunen i landet sett till flest skolor med skolbibliotek i världsklass. Men Backaskolan fanns inte med på listan i år. Jag erkänner att jag fick titta två gånger. Vi har varit Årets skolbibliotekarie 2009, Årets skolbibliotek 2011 och fått skolbibliotek i världsklass 2013-2015 och vi har inte på något sätt skurit ner, minskat varken timmar eller anslag. Tvärt om faktiskt, vi är något färre elever på de timmar och anslag vi har i år än föregående år. Vi arbetar fortfarande efter en lokal handlingsplan för skolbiblioteksverksamheten som vi omarbetar och förbättrar allt efterhand. Så lite lite förvirrande känns det. Och då kan jag föreställa mig att förvirringen bland övrig personal och framför allt våra föräldrar kanske är desto större.

Juryns motivering lyder: "Vi noterar en mycket bra verksamhet kring språkutveckling och inkludering men i underlagen saknas konkretisering kring arbetet med MIK"

Och det gör det hela faktiskt ännu lite med förvirrande, för mig i alla fall. Dels för att vi följer vår biblioteksplan och den är faktiska ganska konkret. Men mest för att arbetsgruppen för Skolbibliotek i världsklass bad mig att komplettera ansöka med just exempel på hur vi arbetar konkret med MIK, vilket jag gjorde. Och då kanske de kan tycka att det är för lite exempel eller att vårt arbete är undermåligt, men att de menar att det saknas är förvirrande.

När jag och rektor Eva nominerade skolbiblioteket till utmärkelsen 2015 skrev jag varför jag menar att ett bra skolbibliotek är en färskvara. Det står jag fast vid att det är. Men jag vill ändå, mest för elevers och föräldrars skull, poängtera: ingenting har blivit sämre, tvärt om. Vi jobbar på som vanligt, med ständig utveckling framåt. 

fredag, april 15, 2016

Elsa Dunkels på Norra Fäladen

I går kväll gästades Fäladsgården av Elsa Dunkels, landets främsta expert på barn och internet. Det var en föreläsning som både personal och föräldrar var inbjudna till. Aulan var inte så full som man skulle kunnat tänka sig när ett sånt här tillfälle uppenbarar sig. Själv har jag lyssnat på Dunkels tidigare men gör det gärna igen.

Elza Dunkels disputerade på en avhandling om barn och internet 2007 och har allt sedan början haft ett konsekvent barnperspektiv på sin forskning. "Vad gör barn på nätet" är vad det här föredraget minst ska handla om, sa Dunkels, för vill man veta det är det bättre att fråga barnen själva. Istället pratade hon om hur utbrott av moralpanik alltid följer med nya medier eller andra nya saker som vi inte känner till och som gör oss rädda. När ska vi egentligen lära oss att inte få moralpanik, kan man fråga sig. Inom dessa större utbrott av panik finns små minipaniker, det färskaste exemplet är rapporteringen kring appen Periscope. Det är ju så, menade Dunkels, att det är tekniken som är i händerna på oss, inte tvärt om. Det är ju bra, men det leder också till att folk hittar på sätt att använda teknik till farliga eller otrevliga saker, som varit fallet med appen Periscope. Själv såg jag ett liveklipp, filmat med Periscope, från barnboksmässan i Bologna förra veckan. Jag har aldrig varit där och det var hur kul som helst att få vandra omkring på världens största barnboksmässa i några minuter. Detta tack vare Periscope.

Att lägga ut personuppgifter har inte stor betydelse. Dunkels framhöll också att vi ska tänka oss för när vi varnar barnen för att att lägga upp bilder eller dela personuppgifter på nätet. Det blir lite som i "kort kjol"-debatten, att offret skuldbeläggs. Det vill säga DU råkade ut för detta för att DU gjorde det här. I värsta fall leder det till att barn inte vågar berätta om något obehagligt händer eftersom barnet då kanske har gjort något det inte borde: delat en bild eller talat om sitt namn.

Dunkels har länge undvikit att prata om "nätmobbning", eftersom mobbning inte är annat än mobbning var den än sker. Vi pratar ju inte heller om "korridormobbning" eller "idrottsklubbsmobbning". Men nu har hon skrivit en bok om just "Nätmobbning, näthat och nätkärlek". Även denna är skriven utifrån ett barn- och ungaperspektiv och innehåller konkreta strategier för hur vuxna kan agera för att stötta unga och göra deras nätanvändning tryggare.

När det gäller barn och internet faller allt till sist tillbaka på barnsyn, något som vi diskuterat mycket på Backaskolan eftersom vi jobbar Reggio Emilia-inspirerat. Att se barn som kompetenta varelser med unika kunskaper och behov är grundbulten i den kunskapssyn vi vill förmedla. Dunkels använder sig av begreppet juvenism. Det handlar att barn som grupp är diskriminerade, att de klumpas ihop och att man kan göra svepande anklagelser mot den här gruppen. Eftersom barn är en grupp som står under vuxna i samhället utifrån till exempel bildning och erfarenhet har vuxna en naturlig övermakt. Denna måste brukas klokt och inte missbrukas. Barn som känner sig nedtryckta både kränker oftare och blir oftare kränkta själva menar Dunkels.

Jag hoppas att alla föräldrar och många pedagoger med mig gick i från Elza Dunkels föredrag i går kväll med en bra känsla i maggropen, stärkta i vår roll som kloka vuxna. Vi ska inte rusa å stad och få panik för saker och ting. Vi ska prata med barnen, lyssna på barnen, lita på barnens kompetens, precis som vi gör inom så många andra områden. Vi ska ta det goda ur internet och njuta av det, vi ska varken ha dåligt samvete eller panik över skärmtid. Och när det blir knivigt så pratar vi ännu mer med barnen. Och med varandra. Eller varför inte fråga Net Nanny?

PS: läs vad rektor Eva skrev om kvällen på vår pedagogblogg här!